Jullov i Österbotten

En programpunkt avklarad: den traditionella shoppingrundan i Jakobstad med Riviera Maison, Blossom, Lenas shop och Bros. Coming up: pidro.

Verifieringen

Så var det igen bekräftat att körsång är den bästa migränmedicinen! Nu: glögg, stickning och Jouluradio (jo jag vet att de spelar helt knäppt random musik men det är det roliga).

Jultankar

"Julgranen"

Julkortspyssel

Pepparkaksdeg!

Julstädning

För säkert första gången i mitt liv är jag glad över att få julstäda, jag trodde nämligen att vi borde anlita nån städfirma att fixa julstädningen. Men min alldeles fantastiska sambo har skött om de svåraste sakerna och låtit mig torka damm med vänster hand, till toner av Tommy Körbergs O helga natt (ååh!) och Peter Jöbacks Jul, jul, strålande jul (dubbel-ååh!). Tänk att jag får städa, att jag kan städa för att jag bara har en fraktur i axeln och inget allvarligare och att det snart är jul!

Måndagsfesten

Liv vet hur man förgyller måndagen för en sjukledig kvinna:
15:30 Hulluna häämekkoon
16:00 Pikakurssi kodinostoon
16:30 Morsiandieetti
17:00 Supernannyn uudet opit

Och senast kl. 18 är sambon ju hemma!

Premiärer och prinsessor

Så var det dags för premiär för operan Eerik XIV. Nu frågar ni hur det kan komma sig att jag har tid att blogga några timmar före premiären och ja, svaret är att jag blev nästan påkörd av en buss i torsdags och ligger hemma med en höger arm ur bruk. Med andra ord ligger jag i soffan, vilket är det enda jag kan göra utan desto större smärtor, och skriver med vänster hand. Akta er i trafiken säger jag bara.

Men under sjukledigheten har jag upptäckt ett alldeles fantastiskt, töntigt och underhållande lifestyleprogram Say Yes to the Dress som går ut på att man filmar tjejer som kommer på brudklänningsprovning till Kleinfelds i New York. Åh, vilket drama! Utöver oversize-tjejer som fäller tårar över "the perfect dress" bjuder programmet på intressanta tankar om klänningar i allmänhet och brudklänningar i synnerhet - jag har aldrig tänkt hur små detaljer kan göra att en klänning sitter perfekt även på den tjockaste av kropparna. Och visst är det trevligt att se en massa vackra klänningar och bling-bling när man ligger hemma i yogabyxor och okammat hår (försök kamma håret med vänster hand and you'll see). Den lilla prinsessan inom mig njuter.

Den lilla prinsessans drömklänning

Söndagslugn

Hemma igen efter en mycket lyckad konsert i Vasa. I dag har jag mest svurit över VR:s wlan och konstaterat att nån lite mindre envis tågåkare skulle redan ha gett upp när man använt 2,5 timmar för att se 15 minuter av Un medico in famiglia. Till sist insåg även jag att det bara gäller att acceptera att det inte finns nån fungerande wlan ute i Kauhava eller vad de där ställena nu heter och tog fram stickningen i stället. Bakom mig satt två tanter som stickade på var sin vante och talade om sina barnbarn och om kändisarna i Tanssii tähtien kanssa så jag passade ju jättebra in i stickningsklubben.

Men väl framme i Åbo väntade ett rätt så städat hem och en fantastisk solnedgång som vi beundrade på en promenad. Lugna söndagar är nog en hit.

Nyheter

Först vill jag be jättemycket om ursäkt att jag inte levererat några sjukt spännande nyheter på nästan en hel månad. Det har nog funnits saker som jag har tänkt blogga om men när jag väl skulle ha haft tid att verkligen sätta mig framför datorn och skriva ett blogginlägg har stickningen och Un medico in famiglia vunnit. (Un medico in famiglia är den mest fantastiska italienska tv-serien nånsin, inte minst för att den påminner mig så mycket om mitt eget liv i Italien att jag blir helt nostalgisk, och därför måste jag se på den med jämna mellanrum. Dessutom är det ett underhållande sätt att upprätthålla språkkunskapen och jag till och med övertalar mig själv lite att det nästan räknas som jobb - jag jobbar ju som lärare i italienska och måste kunna tala flytande, liksom!)

Men sedan till stickningsnyheterna. Det som jag lagt mest tid på när jag inte har bloggat är sjalen här nedan: en present till min 85-åriga fammo som för övrigt är den coolaste fammon någonsin och köpt en lägenhet på Drumsö nu när hon blivit änka efter blygsamma 61 år av äktenskap.

Det var förvånansvärt roligt att sticka spetsmönster. Efter ett antal trial and error-varv lärde jag mig mönstret utantill och nu när jag håller på med en sjal med bara räta och aviga maskor känns det jättetråkigt. Här emellan hann jag sticka en tubhalsduk eller "smog" i björnbärsmönster som faktiskt är både snabbt och roligt att sticka och supersnyggt. Nu letar jag efter beskrivningar för vantar och/eller mössor och/eller sockor i björnbärsmönster för det blev garn över...

Men för att den här bloggen inte enbart skulle handla om hur bra jag är på alla sätt och vis ska jag berätta hur det gick till i vår balkongträdgård. I mitten av september skördade vi morötterna som såg ut så här:

Sambons favoritmorot.

Bilden gör kanske inte rättvisa för morötternas verkliga storlek så jag kan berätta att ingen var längre en 5 cm. Dessutom smakade de mycket bäska. Vi konstaterade att de kanske borde ha plockats upp lite tidigare... Och att den i och för sig snygga vinlådan har den nackdelen att dit bara ryms typ två morötter att växa så att de blir vanliga morötter och inte modell dockhus.

Smultronen, som vi så ivrigt sådde i februari, tog ju inte riktigt fart och trädgårdsexperten mommo skrattade i början av sommaren att vi med tur får smultron i september. Haha, det som hon inte visste var att vi får smultron ännu i oktober! Nu har de omsorgsfullt omskötta plantorna gett säg 7 smultron som vi kristet delat med sambon. De är nog jättegoda - men liiite färre än vad vi tänkte...

Den sista nyheten handlar om sång och lyder så här: kom och lyssna på en fantastisk konsert i Vasa imorgon!

Urban Echoes

Urban Echoes leker med kontraster. Fågelkvitter och trafik. Buller och tystnad. Ljus och mörker. Människoröster och maskiner. Stad och land. Musiken är eterisk, drömsk, hetsig och klangfull. Med betoning på ny musik i klusterliknande färger vill Exaudio skapa en konserthelhet och ett ljudlandskap som tar ställning. Dirigent är Hanna Kronqvist.

Musik: Imogen Heap, Martin Segerstråle, Maggi Payne, Alfred Schnittke, U2, Erik Bergman, Alberto Grau.

22.10.2011    Kuulasalen, Kuulainstitutet, Kvarngatan 2 i Vasa    kl 19

12.11.2011    Gyllenbergssalen, Sandels, Topeliusgatan 2 i Helsingfors    kl 19

Biljetter vid dörren: 15 € (stud. 12 €). I Helsingfors även som förköp via Luckan.

Paraplymode

Det roligaste som man kan göra när vädret bjuder på de jobbigaste höstskurarna är att observera folks paraplyer. De högsta poängen gick idag åt den stiliga, kostymklädda 30 plus-mannen vid Glaspalatset: ett knallblått "Ice Age 3"-paraply. Coolt.

"Baa"

Sitter ensam på jobbet, lyssnar på beat och sjunger "baa" - ett två tre - "baa" - ett två tre - "baa" - ett två tre. Så kan det gå när man ska öva inför en superkul konsert!

Om tanter och rock'n'roll

Den här veckan har jag lärt mig följande: jag hinner bli tant senare. Eller kanske det har tagit ett år för mig att inse det - för ett år sedan ställde jag nämligen frågan "för tantigt eller inte" när Stockmanns Premiere-tidning presenterade en hel sida med vill-ha-saker. Så i dag hittade jag stövlarna som var klassiska, stilrena, eleganta - och hade attityd.

Lite rock ska man ju vara.

Vänner

Helgen har spenderats med goda vänner och god mat. Vad mera kan man behöva?

Ordning och reda

Idag börjar Det Välorganiserade Livet. Det är 20 h festspelsjobb, 14 h graduskrivande och 6 h undervisning per vecka som gäller, och timmarna är strikt fördelade mellan måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Jag har redan fått en bra början för Gradudagen med språkhandledning och solsken; dagen kommer att fortsätta med lunch på Tintå i fabulöst sällskap, litteraturläsning och kaffe. Skönt att vara studerande igen.

All you need is två stickor och lite garn

Jag har fått världens himo på att sticka. Det började plötsligt två dagar före festspelen: jag bara måste köpa stickor och garn och en "Pieni suuri neulontakirja", eftersom det faktiskt är ett tag sen jag stickat (och då med mindre bra framgång, som mamma nog kom ihåg att påpeka), och sätta igång. Och vilken belönande sysselsättning det är! Efter en lång dag på jobbet är stickning både avkopplande och just lagom konkret - det är bara jättetufft att se hur arbetet framskrider. Och här får ni beundra det korgbottenrutiga kuddfodralet jag stickat under de senaste två veckorna:

Här är framsidan nästan färdig...

...och här den färdiga kudden!

Så om det är tyst på bloggen vet ni att jag ligger på soffan, tittar på Yorkshiredetektiverna och stickar.

Livstecken

Yes I'm alive! Jag jobbar alltså på en musikfestival som firades de senaste två veckorna, och att jobba som festivalarbetare betyder att man inte lever för nåt annat än sitt jobb under festivalen. Det är många som inte helt begriper konceptet - att man helt på riktigt är på jobb och bara på jobb hela tiden - och nu när det redan är min tredje sommar på samma festival har jag lärt mig att säga att det är som om jag var utomlands.

Så det har varit intensiva men också ack så roliga veckor. Festivalen gick bättre än någonsin, publiken var talrik och fascinerad på så gott som alla konserter. Efter att man i ett år sett fram emot de här två veckorna känns det otroligt belönande att faktiskt träffa publiken och se deras glada ansikten. Tänk, det är bara vi som har kunnat erbjuda något så här unikt för den här människan!

Om att inreda arbetsrummet

När vi flyttade för snart ett år sen kändes det väldigt skönt att ha ett rum som man inte behövde använda varje dag och dit man således kunde stoppa allt mindre viktigt, som extra stereo och en massa gamla julklappar. Men nu har jag ett behov att göra också det här rummet till ett trivsamt, enhetligt inrett rum. Inte minst för att jag har stora planer på att skriva gradu här två dagar i veckan fr.o.m. 1.9, och alla vet ju att man inte kan skriva nån bra gradu om man inte har ett snyggt arbetsrum att skriva den i, eller hur.

Jag tycker att det hela mer eller mindre börjar från ett nytt bord. Just nu har vi nämligen ett matsalsbord som arbetsbord och det har tre nackdelar: det är egentligen lite för stort, har inga lådor för pennor och annat viktigt och är egentligen inte vårt utan ska till sambos syster bara hon får sitt hus renoverat.

Eftersom jag tar inredningssakerna med största allvar har jag redan hittat det perfekta bordet. Allt annat är perfekt förutom priset. Den (i den här frågan) praktiska sambon tycker att man hittar likadana eller snyggare och framför allt billigare bord på loppisar, vilket ju är helt sant - bara vi nån gång sku besöka nån loppis. Det är väl bara att börja!

Navigare necesse est

Jag har varit på världens bästa jobbresa. I och för sig var resan min första jobbresa ever så har inte så mycket att jämföra med men jag har svårt att tro att det kan bli bättre än det här - eller så har jag helt enkelt världens bästa jobb! Resultatet är hur som helst solbränna på ansiktet, förutom under pärlörhängena och i smilgroparna. En perfekt inledning för semestern.

Om ni zoomar in ordentligt hittar ni alltså mig på denna båt. Det var så fint att det inte går att beskriva!

Sportendorfiner

Nu hörni har jag varit jätteduktig. De två senast dagarna har jag gått en timme tidigare på jobb, för det är lite stressigt för jag ska på något sätt hålla semester nästa vecka, och kommit hem sent och varit jättetrött. Idag kom jag hem lite tidigare, fortfarande trött, men tog mig ändå till Samppalinna för en simtur. Och det var ju så ljuvligt härligt! Jag är ju inte direkt nån idrottsmänniska, främst för att jag inte tycker om att svettas. Och för såna som inte tycker om att svettas är simning ungefär det bästa för man märker ju inte att man svettas.

Men det roligaste var, och nu ska det ramla in lite tantpoäng, att när det blev väl trångt på kuntouintiratan så testade jag på vattenlöpning i stället, och det var superkul! Jag är ingen joggare - inte bara för att man svettas utan också för att jag tycker det är ganska tråkigt att bara springa omkring - men att försöka ta sig fram i en simbassäng fylld med mommon med ett blått bälte runt sig var både bra träning och intressant; man kunde titta på folk som hoppade från hopptornet och på barn som lekte där bredvid. Dessutom kan man sola ansiktet. What's not to like??

Sommarläsning

Jag som har gått runt hela sommaren på jakt efter lämplig läsning för hängmattan ska nu passa på och rekommendera de pärlor jag hittat. Jag läste just de sista kapitlen av Mario Vargas Llosas "Den stygga flickans rackartyg" - kanske något man inte egentligen kunde kalla för hängmatteläsning, ingenting i Harlequinstil med andra ord - och blev mycket imponerad. Jag gillar de sydamerikanska författarnas snabba dialog och vackra beskrivningar som gör händelserna så levande. I några recensioner klagas det att författaren beskriver "den stygga flickan" enbart utifrån men det håller jag inte med om; jag blev speciellt fascinerad av hans sätt att porträttera kvinnan utifrån med så skarpa iakttagelser att jag som kvinna kunde exakt föreställa mig vad han talade om. Rekommenderas definitivt!

En annan upplevelse under den här sommaren (eller nåja den sommar som hittills gått) var Elizabeth Gilberts "Committed". Jag vet att det är ett grovt stilmisstag att ens nämna de här två böckerna i samma blogginlägg, för om den ena var från Merkurius skulle den andra vara från Pluto, och det är också på hemskt olika sätt som de tilltalar mig. "Committed" är en lös sequel till "Eat, pray, love" - som den observanta läsaren kommer ihåg att jag köpte åt mig i födelsedagspresent - och handlar om äktenskap ur tusen och ett perspektiv. (För övrigt är Eat, pray, love också något att rekommendera! När man väl vant sig vid det överamerikanska i boken är den mycket bra, men bry er inte om att se filmen för den är nog bara usel, förutom när de går och äter glass i Rom.) När jag hade kommit till slut av "Eat, pray, love" tog det en tid innan jag vågade söka upp "Committed"; jag tänkte att bröllop ju inte egentligen är något så aktuellt i mitt liv just nu och att jag kanske inte vill bli hemskt bröllopsivrig. Men sen firades det härligt bröllop i Sverige och för att hålla det goda festfeeliset uppe skaffade jag boken. Och märkte att det ju inte är så stor skillnad mellan bröllop och ett fast förhållande! Gilbert leker emellanåt antropolog, emellanåt historiker och emellanåt pratar hon bara om sig själv men tankarna är absolut värda att läsa. Jo, både ni som gift er, ni som aldrig tänker göra det och ni som hemskt gärna gjorde det om det bara fanns nån att göra det med.

Klänningsbloggen

Trots att jag hade köpt en klänning när jag senast bloggade och trots att det således finns en risk att läsaren nu tänker att jag bara hela tiden går runt och oansvarigt spenderar alla mina pengar på klänningar, så ska jag berätta att jag idag har köpt en mycket fin och vacker klänning. Det är något med klänningar, man blir glad av att köpa dem! Inte alls som att köpa byxor eller strumpor. Här kan de intresserade kolla hur klänningen ser ut.

Men jag tyckte faktiskt att jag fick fira lite, jag fick nämligen mina kandidatpapper förra veckan och har nu seriöst bevis på att jag verkligen gjort något i fyra år. En kandidatklänning alltså, för visst ska man ju ha en sån!

Den som söker, han finner?

Usch och pust vilket väder. Min favoritmotion bära-tunga-matpåsar-från-Stocka-uppför-Kaskisbacken kom på level 2 idag när man skulle balansera med paraplyet och de tunga påsarna, utan att få genomblöta skor.

Men sen till dagens problem. Jag sökte genom hela salutorget idag utan att se ens en minsta rabarberbit. Hur ska det nu bakas rabarberkaka? Varför har de förresten aldrig rabarber på Stocka? Tänker alla att eftersom rabarber växer som ogräs hos dem som har en egen trädgård att de som bara har en liten (...nå lagom stor är den) balkong dit det inte ryms någon rabarber inte behöver rabarber?

Nå jag tröstade mig genom att fynda en snygg klänning på Stockas förhandsrea. Nu skulle min sambo tjata att jag ju äger tusen svarta klänningar men han har helt fel, jag äger faktiskt bara fem och den här är inte alls lik dem. Dessutom är han i Santa Fe så jag tycker att han inte får säga sitt i det här.

È quasi come se fossi...

När jag lite före åtta på morgon öppnar balkongdörren, välkomnas av den fuktiga, rätt så varma luften och det soliga vädret och hör förbikörande bilar, ambulanser och mopeder, är det nästan som om man var i Italien. Quasi quasi. E mi manca!

Feelishelg

Oj vad livet är skönt just nu! Under den här helgen har jag gjort bara sånt som är roligt. Ja och städat, men egentligen var det också lite roligt för man hann städa ordentligt för en gångs skull och det blev ju verkligen fint. Men det viktigaste är att jag inte stressat för nånting över huvud taget, och det kan jag säga att känns främmande men ack så skönt.

Så efter masshandlande på citymarket igår blev det städning för hela slanten med efterföljande bastu. M lagade god chili (con carne) till middag och jag blev inspirerad att baka bröd till chilin. Idag handlade vi krukor för lavendeln och citrusträdet och planterade om dem, också smultronen (både dem som vi sått själv och dem som jag hämtade från Plantagen när jag nästan gav upp hoppet) fick ett nytt bo i vinlådan. Dessutom borrades det hål i balkongväggarna igår så att hängmattan nu kan hängas upp (vädret har dock inte direkt varit hängmattevänligt den här helgen). Och eftersom det blev över jäst från brödet igår tänkte jag att det skulle passa bra med bulla; 32 stycken systrarna Bergenströms "lyxiga vegabullar" blev det (med en massa kardemumma) och oj vad de var goda!

Ordning och reda på balkongen!

Smultronslådan

Medelhavshörnet med den postmoderna lavendeln

Lyxiga vegabullar

En till onsdagskväll

Jag råkar ju då höra till en grupp människor som blir utan sambo varje onsdag. Det brukar firas med spenat (som sambon inte gillar), rödvin och studier-ish. Således har jag idag tagit en tre timmars tupplur, tömt diskmaskin, skrivit hälften av skoluppgiften och facebookat helt massor.

För övrigt gillar jag körsång. Jag har haft mina ups and downs med Flora - mest beroende på diverse uppdrag som man samlat på sig - men ibland måste jag bara konstatera att körsång är supertrevligt. Helgen spenderades i Helsingfors med en annan damkör och hujuj vad det var roligt att sjunga något annat och med nya, trevliga människor! Det känns som om jag faktiskt hade lärt mig något om min röst under det senaste året, liksom att inte spänna hakan och att skilja på artikulation och fonation och att använda både mag- och ryggmuskler och att sjunga med bröstklang. Jee för sånt!

Just nu är körsång också tröstande. Temat för den här månaden är allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver, blott Herrens ord förbliver.

På balkongen

Efter en fullspäckad och ack så rolig studentsångarstämma i Linköping sitter jag på den berömda balkongen och njuter av solnedgången. Den trevliga körresans enda minussida var att tomaten och paprikan ser mycket lidande ut när ingen har tagit hand om dem på fem dagar. (Det här känns ju nästan som om man hade ett husdjur! )

Men du är det dags för lite mera bildbevis från balkongen, som utlovats:

Bara några veckor sen var det så här grått! Nu är alla träd ju ljuvligt gröna, så småningom.

Medelhavshörnan! Hit vill jag ännu ha lavendel och rosmarin.

Annandag påsk inreddes det aktivt med gardiner och matta. Mysigt, mysigt.

Dagens middag med nyaste Lantliv.

I recitativtoner

Har ni märkt att om man lyssnar tillräckligt länge på Mozarts operor fastnar recitativstilen i huvudet? De låter egentligen alla helt lika. Eller åtminstone i Da Ponte-operorna. Som tur är jag ensam hemma, jag vet inte vad min sambo skulle svara om jag började sjunga vad-ska-vi-ha-till-middag i Mozarts stil. (Eller egentligen tror jag inte att han skulle bli så hemskt förvånad, för att vara ärlig...)

Hälsningar från växthuset

Här på bloggen har det varit tyst en stund - tyvärr är det så att man ser datorskärmen väldigt dåligt i solljuset och nu när våren äntligen har kommit har jag spenderat mina eftermiddagar på vår balkong med en bra bok eller tidning. Om ni nån gång håller på att köpa lägenhet och funderar på pros and cons kan jag säga (för n:te gången, jag vet) att en inglasad balkong mot sydväst i 8:e våningen är en investering ni inte ångrar.

Och så klart är vårens hetaste samtalsämne balkongens inredning. Det är ju egentligen ett litet växthus vi talar om, termometern visar lätt 45 grader efter nån solig timme... De första nya invånarna var tomat- och chilipaprikaplantorna från Galna Dagar, följda av en minicitrus också från Stockmann. Efter en resa till Plantagen har de fått sällskap av ett litet olivträd. Vid köksfönstret har vi försökt odla örter, med bra och mindre bra framgång, som så småningom ska också flyttas till balkongen. Och just före påsklovet sådde vi smultronsfrön som förhoppningsvis joinar resten av växterna om en månad eller så. Jag har aldrig varit lika intresserad av att följa hur växterna växer!

Utöver växterna har vi försökt satsa på mysighetsaspekten: jag hittade min gamla hängmatta i skåpet och nu försöker vi lista ut hur vi kan hänga upp den. För de allra hetaste sommardagarna borde man fixa gardiner eller persienner. Jag tvättade också golvet ("bryggan", som de före detta balkongägarna kallade det - ett snyggt trägolv som man inte får därifrån utan att ta loss några plankor) och funderar på att lägga ut en matta i nåt hörn. Mamma och pappa fyndade en härligt limegrön pläd som matchar sittdynorna perfekt och som pricken på i hade fammo stickat våriga vit-gul-gröna yllesockor som får bli mina balkongsockor. Skönt!

Orka!

Ja suck bara. Idag har varit min skriva-på-uppsats-dag och jag har skrivit så att jag har ont i magen. Men ändå har jag inte kommit upp till riktigt så många sidor som behövs. Öö fem är ju nästan som tio, eller?

Och jag vet att jag alltid gör samma misstag. Jag väljer ett intressant ämne för uppsatsen, hittar intressant litteratur och kan redan föreställa mig hur sjukt spännande det ska bli att verkligen få veta alla de här kula grejerna. Men sen kommer det något annat så jag hinner inte gör något på en månad och sen är det deadline imorgon och jag bara tänker att jag skriver ihop något dåligt på en kväll - och sen är jag hemskt dålig på att skriva något dåligt eftersom jag valt ett intressant ämne och jag faktiskt vill veta hur det är på riktigt! Hjälp?

Vårsol!

Ah vilken skön, solig och avslappnande helg det har varit! Lite jobb och lite bokföring, inget tidsbestämt. Men en otroligt ljuvlig vårsol. Och nu, kära vänner, kan jag berätta att en inglasad balkong mot sydväst is the thing. Jag har fått bruna idag, fatta!

Åh, jag börjar nästan sväva

När man vaknar med migrän en grå februaridag och har fullspäckat program 8.15-21 vill man bara krypa tillbaka under täcket och radera dagen från almanackan. Men i dag var jag modig och steg upp trots allt detta. Ärlighet varar längst.

Det finns fyra saker som man kan göra för att bli på bättre humör: sjunga, shoppa, jumppa och dricka skumpa (alltså herregud det rimmar ju :D). Och när jag gjort ALLA dessa under en och samma grå februaridag har min gråa februaridag blivit absolutely FABULOUS och mitt migrän försvunnit spårlöst!

Dessa var vad jag fyndade på Muotikuus rea och visst är de ljuvliga. Jag sku ju inte shoppa utan jag var på väg till jobbet från sånglektionen, där jag äntligen hiffade lite bättre vad det innebär att sjunga bel canto. Muotikuu ligger ju precis där på vägen och när jag märkte att de ännu hade rea bestämde jag mig hastigt att bara lite kika in...

Och det var ju inte skorna jag först lade märke till utan ett par snygga och ordentligt rabatterade jeans som - oh my - var precis min storlek. Och när jag speglade mig i jeansen bongade jag de gyllene skorna och blev dubbel-trippel-glad.

Och jag får ju lite gratta mig för nu är vår tidning äntligen i tryck (läs mera på Åbo musikfestspels blogg) så de här är mina tidningsskor (eller, well, jag fyndade ett par väldigt bekväma och välsittande reaklackisar i går som jag döpte till tidningsskor men de kan kanske vara de praktiska tidningsskorna som jag bär sen på jobb på sommaren och de här är de gyllene tidningsskorna som bara är helt fab och dessutom passar in i vårt ljustema på festspelen ;)).

Och sen var det jumppa på schemat och ack vad det var skönt. Ni vet, ingen svettas-hoppa-lyfta-på-vikt-jumppa utan bodybalance som är yoga, tai chi och pilates i en välkoordinerad blandning. Tummen upp.

Tyvärr måste jag hoppa över kvällens fest pga sjukfall och extra jobbtur på kvällen men tack vare diverse födelsedagar hit och dit har vi faktiskt en öppnad rosé-champagne i kylskåpet så jag liksom överlever. Och sen har jag ju den givna feelismusiken. Åh, jag ville gärna önska åt alla gyllene skor!

Dagens fynd

Idag har jag varit trött, oproduktiv, trött, oinspirerad, trött, stressad och - sa jag det ren? - trött. Det ska bli lättare nästa vecka när jobbprojektet är avslutat men nu är det bara det som gäller så alla skoluppgifter får liksom mogna, och bli flera förstås, så att man bara inte heller i misstag skulle slippa stressen i framtiden.

Men dagens sol: Café Voltaire på Aningaisgatan. Jag har aldrig tidigare besökt stället trots att jag går förbi där ofta, jag har bara alltid tyckt synd om det för det verkar mysigt men ligger nog på den sämsta tänkbara café-platsen i Åbo, vid Aningaisgatan. Men vet ni vad: trafikbullret hörs inte in! Utan där finns det en très charmant man som är supertrevlig och inspirerande och som berättar allt om franskt kök och viner om man bara hinner lyssna. Och maten, ja, den var god. Je recommende!

En underbar dag!

Utöver att det är en till solig dag idag är det också min födelsedag! Och oj vad jag har haft en bra födelsedag så här långt.

Men först måste jag visa er vad som parkerades utanför vårt kontorsfönster igår. Precis vad man behöver en tisdag eftermiddag tio minuter innan man får gå hem.



Och sen till idag. Dagen inleddes med frukost i sängen - pancakes & maple syrup!



Så här ser det ut i vårt köksfönster. Snyggt.

Efter en intressant föreläsning i Italiens historia (medeltiden, inkvisitioner and stuff) var det den sista bokföringen för Otto och jobb som gällde. Sen tog jag en sväng på stan och grattade mig med en ny skarf, nytt nagellack och, inspirerad av Petra, "Eat, pray, love", som efter de första 30 sidorna faktiskt verkar vara ganska bra!

Nu väntar jag på att mästerkocken ska hem från körövning, här har det nämligen förberetts nån superhemlig och antagligen supergod middag (kylskåpet skvallrar att den innehåller jordärtskockor, anka och kvarg, vad kan liksom gå fel?). Och vad gör man när man väntar på att sambon ska hem från körövning? Jo, man dricker prosecco!

Dagens feelismusik: Celeste Aida sjungen av Pavarotti. Patetiskt men ack så BRA!

Hjärta hjärta

Jag är nästa övermätt på "glad alla hjärtans dag" idag. Man får ju liksom inte läsa vad folk sysslar med på facebook för alla skriver bara "glad vändag" - hur störande är inte det?? :)

Men dagen har nog varit glad i alla fall. Solen ger helt enkelt bara tio gånger mera energi! Här hemma har vi det superstökigt efter inflyttningsfesten i lördags men ni vet, ett stökigt kök är ett tecken på en lyckad fest. Och det hade vi absolut - tack alla som var med! Just nu har jag också en hektisk period på jobbet, vi håller på att finslipa programmet för musikfestspelen nästa sommar och det är tusen detaljer - verk, framförare, konsertlokaler - som måste kollas upp. Men det är faktiskt ganska roligt med mycket jobb för man känner att man jobbar för något konkret. Dessutom blir det bra program :)

Men nu är det dags för pastakokande och fläskstekande (uu yeah, allt blev inte uppätet i lördags och nu har jag blivit tvingad att smaka!) - glad alla hjärtans!

Vår! Venedig! Examen!

Snart är de alla här! Gårdagens sol gav mig tio gånger mera energi under en dag än vad jag haft under de tre senaste (gråa) veckorna sammanlagt. Det är märkligt hur mycket en sol kan göra. Tummen upp för solen.

Och visst ät det ännu vinter vilket är roligt men så småningom blir det ju vår. Jag tror att den här våren kommer att bli ganska bra. För jo visst har jag en hel del saker att göra men solen övertygade mig om att jag faktiskt är intresserad av det som jag gör. Sen har jag ju en liten morot som heter kandidatexamen att se fram emot; bara några föreläsningar på Hanken kvar och så är examen min. Och, efter det är det ju verkligen inte mycket kvar! Jag fick lite av ett reality-check-kris när jag insåg att jag inte längre kan läsa alla intressanta kurser: de ryms inte med (alltså klart man får läsa allt man vill men att jag verkligen har ihop nästan allt minus gradun? scary).

En halvvägs-morot är Venedigresan som vi bokade i går. Jag har varit till Venedig sommaren 1999 så det blir spännande att se staden med lite mera vuxna ögon :) Och sen är det ju nog också härligt att veta att det blir en paus i vardagen!

Sen måste jag ännu lite marknadsföra lokal kultur. Var o se på Mieletön oopperan historia igår och den var superkul! Rekommenderas varmt åt alla som gillar opera men också åt dem som inte riktigt vet om de gör det. För Linnateatteri och Oopperakammari hade lyckats skapa ett koncept som tilltalade alla i publiken och man fick verkligen skratta - dels åt sig själv, dels åt inside-operaskämt.

Och feelismusiken för januari: Tomkins Too much I once lamented. För visst har det känts tungt ibland också. Men i den här sången blir det tunga något oerhört vackert som inte är från denna jord. Vilken stämföring! Vilka motiv! Vilken textbehandling! Vilken klang!

Styrelsemöte... med lite nostalgi

Snart är det dags för Ämnesföreningen Ottos styrelsemöte - det sista för mig. Efter två år som ordförande känns det faktiskt lite vemodigt att lämna styrelsen. Tidigare idag tittade jag på Floras bokföring medan den nya Florastyrelsen förberedde det första styrelsemötet 2011 och det var också lite nostalgiskt. Det är nog roligt att vara föreningsaktiv!

För övrigt har veckan - terminen, perioden - kört igång med mycket studier. Det blir många seminerier, essäer och artiklar den här våren men jag vill få allt ihop nu för kandidatexamen. Sen är det nämligen inte mycket kvar efter det!

Ikväll är det också årets första Floraövning. Vi tror på blommor och fjärilsvingar och visst är våren snart här!