Snart är de alla här! Gårdagens sol gav mig tio gånger mera energi under en dag än vad jag haft under de tre senaste (gråa) veckorna sammanlagt. Det är märkligt hur mycket en sol kan göra. Tummen upp för solen.
Och visst ät det ännu vinter vilket är roligt men så småningom blir det ju vår. Jag tror att den här våren kommer att bli ganska bra. För jo visst har jag en hel del saker att göra men solen övertygade mig om att jag faktiskt är intresserad av det som jag gör. Sen har jag ju en liten morot som heter kandidatexamen att se fram emot; bara några föreläsningar på Hanken kvar och så är examen min. Och, efter det är det ju verkligen inte mycket kvar! Jag fick lite av ett reality-check-kris när jag insåg att jag inte längre kan läsa alla intressanta kurser: de ryms inte med (alltså klart man får läsa allt man vill men att jag verkligen har ihop nästan allt minus gradun? scary).
En halvvägs-morot är Venedigresan som vi bokade i går. Jag har varit till Venedig sommaren 1999 så det blir spännande att se staden med lite mera vuxna ögon :) Och sen är det ju nog också härligt att veta att det blir en paus i vardagen!
Sen måste jag ännu lite marknadsföra lokal kultur. Var o se på Mieletön oopperan historia igår och den var superkul! Rekommenderas varmt åt alla som gillar opera men också åt dem som inte riktigt vet om de gör det. För Linnateatteri och Oopperakammari hade lyckats skapa ett koncept som tilltalade alla i publiken och man fick verkligen skratta - dels åt sig själv, dels åt inside-operaskämt.
Och feelismusiken för januari: Tomkins Too much I once lamented. För visst har det känts tungt ibland också. Men i den här sången blir det tunga något oerhört vackert som inte är från denna jord. Vilken stämföring! Vilka motiv! Vilken textbehandling! Vilken klang!
