Tack och adjö

Att jag är glad att det här året är över! 2013 har nämligen betytt en hel del sjukdagar, magont, trötthet och mörka stunder då det har känts lite svårt att orka tro på nåt bättre.

Men fatta vad mycket visare jag har blivit. Jag har lärt mig saker som jag aldrig trodde jag skulle veta om matsmältningssystemet, nervsystemet, hormonsystemet och alla möjliga andra system, om matvaror, allergier och dieter, om meridianer och akupunkturpunkter, och om yoga förstås. Och all denna information har fått mig att betrakta världen ur ett lite annorlunda perspektiv.

Och visst har det också funnits fina stunder under året. Vi vann ju den internationella körtävlingen, jag fick ett jättebra betyg för sångexamen, det har varit underbart roligt med vänner som har blivit mig ännu mer kära, tillsammans med sambon hade vi en härlig Romresa, och så har det getts ut tre skivor med mitt namn på (klicka här, här och här). Så ja, tack 2013, och välkommen 2014.

Skål!

I mörka natten i midvintertid

Semester! De senaste veckorna har varit fullspäckade med jobb och julkonserter. Vet ni, det är nog fantastiskt hur mycket energi man får av att sjunga. Framför allt när det ska vara så här eländigt mörkt och vått hela tiden.

I denna midvintertid har jag dessutom fått jobba med en alldeles härlig Luciagrupp. Min julfeelis brukar komma av att få spela och sjunga julsånger och det fick jag verkligen när vi coachade Åbos Luciakvintett. Jag lärde mig dessutom att uppskatta Luciatraditionen på ett helt nytt sätt; det är en så enkel gest, att sjunga, som gör så många människor glada. Och glädje är något som vi definitivt behöver i det här mörkret.

Så nu har jag gått och nynnat på allt från Luciasånger till Joulupuu on rakennettu (julkonserter på jobbet) och Schönberg (julkonserter med kören). Mörkret skall flykta snart ur jordens dalar.

Hon som vet bättre

Jag har blivit en riktigt jobbig person. Varje gång nån jag talar med klagar på styva axlar, magont, hosta eller egentligen vilken åkomma som helst, frågar jag prompt "Har du testat på yoga? För mig har det hjälpt." Ja, jag vet ju minsann bäst.

Men på riktigt är jag för tillfället övertygad om hur otroligt mycket det hjälper att ha en helt ny förståelse för den egna kroppen, för alla de inre musklerna, för andningen. Hur viktigt det är att ha styrka och rörelse i kroppen och kanske ännu mera att kunna slappna av. Efter 13 månader av ont i magen har jag lärt mig att man måste lyssna på kroppen, inte endast då när man har ont - för då har det redan gått för långt och kroppen har inget annat alternativ än att skrika - utan varje dag. Kroppen är inget verktyg som man skruvar och sågar enligt behov; kroppen är det som gör mig till mig. Därför måste jag varje dag lyssna på kroppen och tillsammans med kroppen fundera hur jag skulle kunna må bra just i dag.

Så, nu har jag skrivit det här på bloggen och behöver inte längre predika för er.

Pic via

Favoritmånaden

Det har visst varit ganska tyst på bloggen ett tag. Jag skyller på min olycksmånad november: för två år sen var jag i en cykelolycka, i fjol opererades blindtarmen och i år har jag varit sjukskriven på grund av ett nervfel i handleden. November är så inte min grej.

(Kanske kunde man byta ut november? Any takers? Jag kunde riktigt bra tänka mig att ha till exempel maj direkt efter oktober. Eller två gånger december skulle också vara helt okej.)

Till novembers fördel måste man dock säga att månaden den här gången fick ett härligt slut med en väldigt lyckad sångexamen och två stämningsfulla adventskonserter. Kanske blir det ännu bättre nästa år?