Ni vet den där känslan när man tycker att man skulle behöva ett nytt plagg, säg en klänning, men vet inte exakt hurdan och varför och för vilket ändamål? Den känslan har jag haft nu i en månad. Det började med att jag hittade en söt tunikaklänning på Zara som dock inte satt helt perfekt och därför lät jag bli, vilket jag sedan började ångra. Under minisemestern i Estland förra helgen sprang jag genom några butiker i Tallinn på jakt efter klänning och insåg att det kanske egentligen är en maxiklänning jag vill ha. Sedan ploppade Tiger of Swedens nyhetsbrev i e-posten med rubriken "The Wedding Season Is Here" och klänningsjaktens fokus ligger nu på dimissionsklänning som även kan användas på sommarens bröllop. Och nu vet jag exakt vad jag vill ha: en maxiklänning av ungefär samma färg och mönster som Zaras tunikaklänning. Och eftersom det är omöjligt att hitta något som man har föreställt sig in i den minsta detaljen blir jag nu bara sur på mina butiksbesök.
Men jag tror att det bakom den här klänningsångesten finns en större stilångest. Jag har över lag inte använt klänningar på ett bra tag, och klänningar är något som jag brukade använda ofta. Det är något i det flickiga som jag vill bort från, samtidigt som mina mera klassiska klänningar nu känns tantiga. Kanske för att jag på riktigt är lite närmare tantåldern och vill markera en skillnad? Suck.
LinkWithin
