Den lilla konsertbesökaren

Lagom inför höstens konsertsäsong berättar rådgivningens häfte att den lilla Oliven i min mage nu kan höra ljud. Jag måste säga att jag lite undrar hurdan världsuppfattning den här typen kommer att ha om de första toner hen någonsin hör är Schnittkes botpsalmer.

Om ni andra också vill ta del av en häftig konsert med inte bara Schnittke utan också Josquin des Prez, Bach, Nystedt och Heiniö, uppmanar jag er att ta er till Grankulla nästa veckas lördag. Samma program framfördes i går i höstruskiga Nagu och konserten gick verkligen över förväntningarna. Åh att det kan vara så fint att få göra bra musik med duktiga människor!

Genrep i Nagu kyrka (foto via)

Höstlov à la Åbo

Som det så ofta händer i mitt liv krymptes också den här årstidens semester först från fem dagar till fyra, sedan från fyra till tre. Samtidigt ändrades planerna från ett förlängt veckoslut i nån trevlig lite soligare stad, säg Rom eller Paris eller Barcelona, till en dag i Stockholm-kryssning, och till sist till Åbo. Med andra ord hade jag en ledig fredag hemma.

Men ni som hängde med här på bloggen i somras minns kanske att sommaren i Åbo inte alls behöver vara så tokig. Nu kan jag avslöja för er att höstlovet i Åbo inte heller var nån dum idé. Efter att ha sovit lagom länge tog jag en frisk morgonpromenad i parken och gick sedan till stadens day spa där jag hade bokat en två timmars massage med ansiktsbehandling. Skönt. (Och något som man definitivt borde göra oftare, framför allt om det inte var så förfärligt värdefullt.) Dessutom bokade sambon sedan en egen behandling så att vi slutade samtidigt och gick tillsammans på sushilunch i hallen. Och eftersom vädret var lite soligt köpte vi macarons hem från hallen och njöt av eftermiddagskaffe på egen balkong, och på kvällen promenerade vi ännu till stan för att spela biljard. (Eller pool, eller snooker, eller vad det nu sen heter.)

Macarons, glögg och höstlov

På lördag fokuserades det på mat på allvar. Bistro Julienne vid nyrenoverade hotel Julia har en fantastisk brunch - eller egentligen är det buffetlunch men brunch låter väl trendigare - med bland annat ett sjukt imponerande utbud av färska frukter och inget mindre än tre efterrättsbord (utöver fruktbordet, alltså). Så där lagom mätta rullade vi sedan hem för att förbereda kvällens middagsbjudning. Och jag lovar er att jag nån gång ska komma ihåg att fota vårt middagsbord före  gästerna har åkt hem, men nu får ni leva utan fotobevis och tro att vi hade en fantastiskt rolig kväll med god mat och ännu bättre sällskap.

Ett litet tips och lite gnäll

Jag utförde en mycket inofficiell empirisk studie på vägen hem från jobbet idag. Under de ca 25 minuterna kring klockan 19 på kvällen när jag promenerade genom staden räknade jag alla reflexer jag såg och resultaten ser ut ungefär så här:

- alla fotgängare: 5 % bär reflex
- fotgängare som är ute med hunden: 90 % bär reflex
- fotgängare som är ute med barnvagn: 0 % bär reflex
- cyklister: 0 % bär reflex

Nu vill jag inte låta som en gnällig tant men kära människor, det är väl inte så svårt att använda reflex? Det är nämligen mörkt nuförtiden klockan sju på kvällen, och en reflex är en mycket förmånlig och harmlös grej att tejpa på armen när det är mörkt ute. För att inte tala om vilka stora problem den kan rädda från.

I storlek större

Ah, Galna dagar, tiden för lyxiga matköp och trängsel och svett och avvägande mellan "behöver" och "vill ha". I år fyndade jag dessutom en ny favoritkofta. Jag hade egentligen bestämt att jag inte ska köpa mig några kläder alls. Det är nämligen så att min mage, som ju är ett ständigt återkommande tema på den här bloggen, har fått en liten inneboende som vad vi vet tänker växa till en liten människa under de kommande knappa sex månaderna eller så. Vilket gör att jag igen har helt omöjligt att veta vilka kläder som kommer att gå på mig under den här vintern - ärligt talat vet jag ju inte vad jag ryms i i morgon.

Så där trängs jag på Stockmanns damavdelning med en hel del andra yrvakna ansikten klockan halv åtta på onsdagsmorgon och tittar något trött på alla plagg som jag inte ryms i, och vad ser jag: en varm mohairkofta i tältmodell! Och en finare blus därtill, med mycket utrymme kring midjan och snygg drapering. Och så var en ny ursäkt för att legitimera klädköp på Galna dagar uppfunnen: "de här rymmer en gravidmage".

En oskarp iPhonebild på den nya
favoritkoftan och den lite putande magen

Höstfint på balkongen

För en vecka sen gjorde sambon stordåd och rensade bort alla döda och/eller trötta tomatplantor, gurka, zucchini, morötter och chili, varefter han egenhändigt skurade golvet och tvättade fönstren. Allt medan jag bandade in ett hujsigt fint stycke om Estoniaolyckan med kören.

Så här ser det ut när man bandar skiva.

Och det känns som att vi har fått ett nytt rum! Det är ju fantastiskt roligt att ha en djungelbalkong men nackdelen är visserligen att balkongen börjar vara så fullständigt igenväxt senast i augusti att man helt enkelt inte ryms dit. Nu är det ju rena zen. Dessutom ser vi ut genom vardagsrumsfönstret och kan beundra alla fina höstnyanser i parken mittemot.

Zen på balkongen

Nu ska jag fira slutet av en av mitt livs mest hektiska men också roligaste arbetsveckor genom att i all lugn och ro njuta av kaffe och bulla på nåt skönt och mysigt ställe på stan. I morgon tar vi tåget till Helsingfors - det är nämligen släktkalas och OOOO-LIOO-LIOOOOO som står på programmet den här helgen.