Sagan om klänningen

Det var en gång en oerhört vacker djupblå sidenklänning. Från ett fint modehus i Europa skickades den till kalla och mörka Åbo där den fick plats i den finaste klänningsbutiken. Och så fick den en prislapp med ett värdefullt och aktningsvärt pris på.

Och så kom en vår då en flicka lite halvhjärtat var på jakt efter en ny festklänning och hittade den djupblå klänningen. Hon provade och var alldeles förtjust men kunde inte tänka sig att betala det pris som den fina klänningsbutiken hade satt på klänningen. Dessutom tyckte hon att det fanns något lite mammaklänning över det hela, även om försäljerskan hjälpsamt bar in ett bälte som hon knöt runt midjan och visade att klänningen visst passade för flickan med en smal midja.

Så den våren fick klänningen bli kvar i den fina butiken och flickan utan den djupblå klänningen. Månaderna gick och flickan fortsatte att drömma om klänningen, dess lätta sidentyg och klassiskt vackra skärning, men hon visste att hon hade agerat rätt när hon hade lämnat klänningen med den aktningsvärda prislappen i butiken.

Två vintrar senare var flickan igen på jakt efter en ny festklänning, den här gången med en växande Oliv i magen. Kväll efter kväll surfade hon på sidor där det såldes festklänningar för gravida men hon hittade inget som föll henne i smaken. Hon gick till en sömmerska och beskrev den vackra djupblå klänningen hon hade sett för länge sedan, och sömmerskan tyckte att den nog gick att återskapa, men inte i siden.

Så vandrade flickan igen till den fina klänningsbutiken. Det var en ruskig och mulen dag med rå vind som blåste snöblandat regn över hela staden, och flickan hade inte så stora förhoppningar på den fina klänningsbutiken där allt var ganska dyrt och försäljerskorna ibland lite snofsiga. I rum efter rum tittade hon på de fina klänningarna men hittade inget som skulle rymma en höggravid mage. Tills hon kom i det sista rummet, och vad såg hon: den djupblå sidenklänningen, ett sista exemplar alldeles ensamt kvar i reahyllan, med en ny och mycket, mycket mera tillmötesgående reaprislapp på! Så fort flickan drog på sig klänningen visste hon att de var menade för varandra, den djupblå klänningen som rymde magen med Oliven i, och hon. Klänningen som så tålmodigt hade väntat på henne, månad efter månad, och hon som inte hade glömt klänningen.

Och så levde de lyckliga resten av livet.

Kaffe

Jag har helt uppenbarligen glömt vilken salig dricka kaffe är. Ända sen mina magproblem har jag så gott som helt avstått från att dricka kaffe, tills jag i höstas introducerade en ny trend "söndagskaffe" och njöt lite extra av mina lugna söndagsmorgonar när man hinner koka kaffe i lugn och ro och sedan sitta i sängen med datorn i famnen och surfa på bloggar och Pinterest. Men jag har varit ganska noga med att endast dricka kaffe på söndagarna, nån ordning ska det ju vara eller vad.

Men så kom den 28 januari 2015. Trots över åtta timmar sömn tyckte min kropp att det inte var ens nära på nån bra idé att stiga upp kvart över sju. Eller halv åtta, eller kvart före åtta för den delen. Klockan åtta försökte min hjärna påminna kroppen om att det nu helt enkelt gäller att gå på jobb och kroppen bara "jag ligger nog hellre här under det varma täcket och sover, tack ska du ha". Förhandlingarna ("men du har en praktikant som sitter och väntar på dig där på kontoret" "men ser du inte att det regnar slask därute?") resulterade i att jag stannade vid det nya caféet på Auragatan på vägen till jobbet och var cool som bara den i slaskmorgonrusningen med en varm take away-kaffemugg i handen.

Och att det kan vara en så enorm skillnad. Jag hade ju trevligt på jobbet och kände mig pigg ännu på eftermiddagen. Och så var det ju gott också, rekommenderar varmt nya Bean Bar.

Foto via

Vi är med vagn!

Yes sir, låt mig presentera den nyaste prylen som tar upp golvyta i arbetsrummet som vi på något vänster ska omvandla till babyrum inom en relativt nära framtid: en Bugaboo Buffalo!

Och nej, det är INTE enkelt att välja barnvagn. Det är liksom den djupaste djungeln av alternativ, funktioner, modeller, färger, storlekar och så vidare. (Och nu låter jag förstås lite patetisk när jag säger så här, för att faktum är att vår hiss är så minimal att vi i praktiken bara hade tre alternativ att välja emellan, men det var också mer än tillräckligt.)

Men just nu känns det som att det här är en bra vagn för oss. Det roliga är att det ju faktiskt är över två månader till Olivens beräknade ankomst, så man kunde säga att vi var i god tid. Men den här gången ska jag faktiskt skylla på holländarnas effektivitet: jag beställde vagnen från en holländsk webbutik som gladeligen informerade på sin hemsida att man får rabatt om man kan vänta med leveransen i upp till 8 veckor, och då hade vi ju räknat noga hur och när vi ska beställa. Det som vi inte förutsåg var att paketet skulle stå vid vår dörr två dagar efter att vagnen var betald. Så att sånt.

Månadens fråga

Finns det nåt godare än blodapelsiner?

Pic via

(Om nu graviditeten kommer med vissa nackdelar, som illamående och absolutism, så är en av de stora höjdpunkterna att det som man är sugen på och som smakar gott smakar liksom supermegagott i potens tio. Så otroligt framsynt av mig att vara gravid under blodapelsinssäsongen.)

Ett nytt år

Jag tror att det aldrig har känts så här pirrigt inför ett nytt år. Visst innebär varje nyår ett spännande element, man försöker lite gissa vad som kommer att hända under året, men samtidigt blickar man tillbaka på det gångna året och konstaterar att det vid nyår för ett år sen inte på något sätt skulle ha gått att ana hur livet ser ut just nu, så det är ju lite så där med gissandet.

Vissa saker vet jag ju. Till exempel kommer vi att inleda det nya året med att beställa en barnvagn, förutsatt att vi lyckas bestämma vilken modell det ska bli. Nån sorts fåtölj ska det också skaffas, och så måste vi ordna om i arbetsrummet så att den här personen som ska flytta in hos oss kring påsken faktiskt ryms hit med alla sina saker. Och så vet jag att jag bara har dryga sex veckor kvar på jobbet, vilket känns ganska konstigt.

För vad händer sen? Jag har ju ingen aning om hur livet kommer att vara under den största delen av 2015. Det enda vi vet är att det kommer att bli ett annorlunda år och att livet kommer att ändras.

Men hej, 2014 var ju faktiskt ett ganska najs år. Åtminstone jämfört med 2013 som nog fick tummen ner av mig. 2014 var ett på alla sätt soligare, kryare, positivare och mera tillmötesgående år. Och även om 2015 kommer att bli annorlunda så behöver det ju inte betyda att det ska bli sämre - nej tvärtom, 2014 har nog fixat ett fint startläge för 2015. Här mår vi bra och ser fram emot det nya året. Oliven sparkar i magen och håller med.

Januari 2014 - mera skönhet och harmoni, ja tack

Mars 2014 och en underbar skidresa

Våren kom med löparskor!

Maj 2014 och slutet på Florakarriären

Och skål för magistern!

Den underbara sommaren 2014 med sol och hav

Mycket kärlek och många bröllop år 2014 #foije

Fina stunder med kören

Hösten 2014 och roligt på jobbet

Och så underbara vänner förstås (pic via)