Det tvåspråkiga barnet

Vi sitter vid middagsbordet och äter pyttipanna (som bekant det mest näringsrika man kan stoppa i en ettåring – eller nåt...). Sonen plockar omsorgsfullt en bit potatis. "Potatis", säger pappan, och sonen stoppar potatisen i munnen. Han fångar en köttbit, pappan säger "kött" och den åker i munnen. Sedan plockar han en bit korv. Pappan säger "korv", handen som skulle föra biten till munnen stannar, sonen tittar på korvbiten och för den sedan till örat. Korva, ju. Är det inte lysande så säg!

Kalashelgen

Ja, ibland bestämmer livet att allt det roliga ska hända på en och samma gång! Vi har festat stort hela helgen, först den äldre mannen i familjen som promoverades och fick (köpa) en snygg hatt, sedan den yngre mannen som ju hade hunnit fylla ett helt år utan att släkten hade serverats nån tårta för den sakens skull. Lite småhektiskt att ha två kalas samtidigt, men hej, man kan nästan säga att det var dubbelt roligare så.

Vi deltog dessutom i promotionsmiddagen på Åbo slott. Hade förberett mig för en stel representationsmiddag mitt i all stress över barnkalaset men blev positivt överraskad över den goda stämningen och de trevliga människorna på slottet. Och dansa fick jag också, hela natten lång! Dessutom blev den inre prinsessan i mig mäkta imponerad av att få gå på en slottsbal iklädd min vackraste balklänning i tyll och siden.

Fasters trädgård

Och nu kan jag avslöja orsaken till bloggtorka under största delen av maj: har firat två stycken möhippor, två helger efter varandra, två nära vänner, en hel del att fixa! Inte så mycket tid för bloggen med andra ord. Sambons vanligaste fråga hos oss har faktiskt varit under den här våren "ska du möhippa ikväll?".

Men efter att förra helgens möhippa var färdigt firad andades jag ut och for till sonens faster där sol, trädgårdsarbete och fika med nybakad banankaka stod på programmet. Himla lyxigt (och gott!) och lagom avslappnande! Sonen tyckte förstås att det där med trädgårdsarbete var det bästa som hänt på länge. (Observera bland annat de små fotspåren tvärs över grönsakslandet.)

Stråhattsfamiljen firar Morsdag

Sol, hav och skrattande familj, mycket mer än så kan man väl inte önska sig på Morsdagen! Vi packade lunchen i picknickkorgar och tog bussen ut till Runsala. I matchande solhattar förstås.

Äventyrsparken

Jag har inte riktigt ännu vant mig vid att vår kille inte längre är nån liten bebis. Emellanåt känns det helt enkelt som att man inte hinner med! Hans egen vilja tycks bli starkare varje dag. Och så lär han sig förstås nya färdigheter i racerfart.

Men man kan bara vara glad över att det nu finns gott om sol och värme för lekar ute i parken. Sonen har nämligen också ett relativt nytt behov av att vara ute – senast kring klockan 10 ska det börja hända något, annars blir han grymt uttråkad här hemma. Lyckligtvis bor vi inte så långt från stadens bästa park Äventyrsparken där det finns gott om kompisar och utrymme. Och gungor, för gunga är typ det bästa han vet.

Hem soliga hem

Och visst hade snön hunnit försvinna från Åbo innan vi kom hem! Den gångna veckan har nog verkligen varit en mjukstart för Åbolivet, för så här varmt och soligt brukar det ju aldrig vara. Men vi klagar inte.

Och vad har vi hunnit göra under en vecka hemma? Packa upp, nästan. Fira Valborg i sällskap av dem som man saknat, efter den traditionsenliga sången på berget förstås. Första maj inleddes med en barnfamiljsvänlig hotellfrukost – vem saknar egentligen hippa bruncher med en massa människor och högljudd musik när man får bättre buffé för mindre pengar i en lugn miljö och med lekhörna?! Helt bäst.

Och Bean Bar har vi förstås hunnit besöka

Men jag märker också att jag inte fullt landat i den finländska vardagen ännu. Blir lite förvånad när alla gatureklamer är på ett språk jag förstår. Har glömt vissa rutiner, som till exempel hur man smidigast kommer genom Stockas Delikatess när sonen får i nerverna. Och jag märker att jag också saknar vissa Dresdenrutiner: lekplatsen på Münchner Platz, spårvagnsresan till Neustadt, Krabbelgruppen i Striesen, promenaden genom Hauptbahnhof.