Skön måndag

Vilken mysig dag det har varit än så länge! För en gångs skull hade jag inte program kl. 9 framåt utan kunde ligga i sängen tills ett dukat frukostbord kallade (jaaaa, faktiskt, en gång i tre månader är det INTE jag som lagar frukost åt oss två! vilken lyx!), och även efter frukosten kunde jag stanna hemma och läsa mail i lugn och ro. Efter lunchträff på Gado (lunch old style, ni vet, när man hade tid att sitta 1,5 h i Gados matsal och dricka lunchkaffe) gjorde jag en runda på Stocka för att hitta en ram för några foton som jag framkallade (hallå, framkalla foton?jo,man gör det på en automat nuförtiden, dock inne i Rajalas butik, och oj vad det var billigt).

Och inspirerad av den fina nya ramen bytte jag min tappra murgröna junior i en större kruka. Nu gäller det att krossa fingrarna och hoppas att växten inte dör - murgröna senior gjorde nämligen det när mamma tyckte att murgrönor inte ska växa i plastkrukor. För säkerhets skull köpte jag också näring att pigga upp murgrönans vardag med.

Men den dagen är inte ännu här när min lilla växt skulle bli så här fin. Kanske jag borde köpa en kompis för den och sätta dem i samma kruka.

Men nu är det dags att planera kvällens undervisning och skriva lite på kandidatuppsatsen. Och hoppas att måndagen fortsätter i trevliga tecken, som till exempel att nån skulle laga god mat och kanske servera lite vin ikväll, man vet aldrig...

Uptown girl - you know I can’t afford to buy her pearls...

Solen skiner, våren är här och bokslutet är klart! Wohoo! Nu ska det struntas i att kanden och ett antal uppsatser och inlärningsdagböcker hade deadlines medan jag satt i källaren och funderade på resultatregleringar och balanser. Kvartettävling ikväll och sitz med Lyran!

Feelis: Uptown Girl!

Vårfeelis

Jag hade helt hunnit glömma hur skönt det är att cykla! Man kommer ju fram supersnabbt. Jag gillar också min nya gamla cykel - fick mormors gamla "Nopsa Picnic" efter att min gamla röda cykel hade fått fötter. Vilket i och för sig inte är så konstigt när den hade lämnats till Salutorget för hela vintern...

Så skönt med vår. Hela staden ser ju så annorlunda ut utan snö; nu när man faktiskt har upplevt en snörik vinter känns det konstigt (men ack så vårigt, äntligen) att se var övergångsställena och körfilerna ligger.

Och skönt med lugna dagar. Det kommer att bli stressigt med kanden ännu, jag har på känn att de här vårmånaderna flyger iväg helt huisigt hastigt, men bokslutet är nästan klart (hoppas jag, det blir feedback imorgon). Och idag är det faktiskt redan torsdag, vilket betyder att söndag kväll är snart här, och då kommer M hem. Nej, inte räknar vi timmar här inte...

Men nu Così! Det är roligt att ha en "once more with feeling" av den, hela året är ju La mia Dorabella capace non è för mig. Addio!

Sena grejer

Suck, våren är sen, klockan är mycket och bokslutet är sent, här min kväll i nötskal :) Florens var helt underbart ljuvligt, man förstår inte riktigt varför man måste komma tillbaks till Finland där det tar ännu minst tre månader innan temperaturen tillåter prosecco på terassen i t-skjorta. Och eftersom det ju är lika svårt att hitta utsikter i samma klass - piazza Signoria med Davidstatyn eller Palazzo Vecchio - så det är väl lika bra att åka till Italien lite oftare. Resonerar jag här nu. Och planerar något till hösten när slasken tar över igen.

Men trots att det är stressigt ska jag inte ge upp: idag har jag skrivit två sidor på kandin och bokfört tre månader (180 f*cking verifikat), skickat ut marknadsföringsbrev till diverse musikläroanstalter i Svenskfinland samt varit på handeldning och en föreläsning. Så länge som det är soligt tycks man ändå orka!

Packar...

Suck, klockan blir halv tolv och jag har inte ens börjat packa! Så gott som hela dagen har gått åt att lyssna på tidig musik - men nu är tenten avklarad och sju musikexempel någorlunda analyserade.

Men hur packar man inför en resa när man inte riktigt vet vad man kommer att göra? Att ska man ha finare kläder för teater eller regnkappa eller vad? Dessutom har pojkvännen satt begränsning på antalet skor: tre par får det bli och inte ens ett par tofflor till. Men, det är högst antagligen han som bär väskan och än så länge finns det inga begränsningar på antalet skor som ska resa hem, så jag godkänner villkoren. Har faktiskt inte köpt skor på superlänge...

Åbo, mars 2010

Jag började läsa alla bekantas bloggar och kom mitt i allt ihåg att jag ju också har en blogg som jag inte uppdaterat sedan 2007. Förhåller mig lite tvivelaktigt till det här bloggandet nog, man skriver ju liksom dagbok som inte ska se dagsljus och sen uppdaterar man fb-statusar, så vad är det för behov som bloggen ska fylla? Vi får se om det här blir till nåt.

Men ja, orsaken till att jag kände att jag måste skriva ett inlägg just nu var att jag märkte att det snöar (nejjjj!) och täcktes inte uppdatera min fb-status för tredje gången idag. Och sen tänkte jag att jag måste ännu hitta ett forum där jag kan fiilistellä att trots att det snöar i Åbo så ska jag faktiskt inte bry mig om det för jag åker till Florens i övermorgon, och det ska bli helt underbart superskönt.

Turku, Finland

Joo, myönnän, hetki on kulunu edellisestä kommentista. Mutta nyt oon kuitenkin turvallisesti kotona, tai uudessa kotona.

Suomesta: täällä on KYLMÄ. Tällanen plus kymmenen asteen sadesää on yhtä kuin Rooman talvi! Musta on epäreilua joutua pitämään hanskoja elokuussa, täähän on olevinaan vielä kesää. Italialaiset pukis toppatakkia päälle tällä säällä.

Täällä on myös tosi vähän ihmisiä, ja erityisesti autoja. Tuntuu maailman turhimmalta seistä odottamassa valon vaihtumista vihreäksi, kun koko näkökentässä ei ole yhtään liikkuvaa autoa. Ja niiden vähien ihmisten tyyli on ihan eri kuin välimereläisten. Tuntuu, että Suomi seuraa kuitenkin ensin Tukholmaa ja sen jälkeen muuta maailmaa; täällä harrastetaan H&M:ää, Lacostea ja Longchampia kun italialaiset on enemmän Armaniensa perään.

Ja kaikki on jonkun verran kalliimpaa, erityisesti viini (jota pitää hakea Alkosta!). Baareihin on ikärajat, mitä ihmettä. Bussit ja junat kulkee aikataulussa (tätä on odotettu...). Kaikki puhuu suomea, tai no, mun nykyisessä ympäristössä oikeestaan enemmän ruotsia.

Musikvetenskapista en osaa vielä sanoa mitään, huomenna meen kuuntelemaan opintoinfoa Sibelius-museoon ja maanantaina kaikki alkaa suunnitelman mukaan. Akademi yliopistona vaikuttaa viehättävältä, mua jaksaa yhä hämmästyttää sen pienuus (8000 opiskelijaa, humanisteja alottaa 170!). Ei meitä alottavia musiikkitieteilijöitäkään oo kuin kuusi :)

Kuvaksi liitän tän uuden kodin ennen sisustusta, nyt täällä on jo huomattavasti viihtyisämpää. Keittiön hylly/kaappi/säilytystila puuttuu, mutta sohva, pöytä, kirjahylly ja pari tuolia on jo. Musta tätä voi jo ihan sanoa kodiksi. Ja siis, tervetuloa!

Puss och kram,
Inka-Maria