Höstlov à la Åbo

Som det så ofta händer i mitt liv krymptes också den här årstidens semester först från fem dagar till fyra, sedan från fyra till tre. Samtidigt ändrades planerna från ett förlängt veckoslut i nån trevlig lite soligare stad, säg Rom eller Paris eller Barcelona, till en dag i Stockholm-kryssning, och till sist till Åbo. Med andra ord hade jag en ledig fredag hemma.

Men ni som hängde med här på bloggen i somras minns kanske att sommaren i Åbo inte alls behöver vara så tokig. Nu kan jag avslöja för er att höstlovet i Åbo inte heller var nån dum idé. Efter att ha sovit lagom länge tog jag en frisk morgonpromenad i parken och gick sedan till stadens day spa där jag hade bokat en två timmars massage med ansiktsbehandling. Skönt. (Och något som man definitivt borde göra oftare, framför allt om det inte var så förfärligt värdefullt.) Dessutom bokade sambon sedan en egen behandling så att vi slutade samtidigt och gick tillsammans på sushilunch i hallen. Och eftersom vädret var lite soligt köpte vi macarons hem från hallen och njöt av eftermiddagskaffe på egen balkong, och på kvällen promenerade vi ännu till stan för att spela biljard. (Eller pool, eller snooker, eller vad det nu sen heter.)

Macarons, glögg och höstlov

På lördag fokuserades det på mat på allvar. Bistro Julienne vid nyrenoverade hotel Julia har en fantastisk brunch - eller egentligen är det buffetlunch men brunch låter väl trendigare - med bland annat ett sjukt imponerande utbud av färska frukter och inget mindre än tre efterrättsbord (utöver fruktbordet, alltså). Så där lagom mätta rullade vi sedan hem för att förbereda kvällens middagsbjudning. Och jag lovar er att jag nån gång ska komma ihåg att fota vårt middagsbord före  gästerna har åkt hem, men nu får ni leva utan fotobevis och tro att vi hade en fantastiskt rolig kväll med god mat och ännu bättre sällskap.

Ett litet tips och lite gnäll

Jag utförde en mycket inofficiell empirisk studie på vägen hem från jobbet idag. Under de ca 25 minuterna kring klockan 19 på kvällen när jag promenerade genom staden räknade jag alla reflexer jag såg och resultaten ser ut ungefär så här:

- alla fotgängare: 5 % bär reflex
- fotgängare som är ute med hunden: 90 % bär reflex
- fotgängare som är ute med barnvagn: 0 % bär reflex
- cyklister: 0 % bär reflex

Nu vill jag inte låta som en gnällig tant men kära människor, det är väl inte så svårt att använda reflex? Det är nämligen mörkt nuförtiden klockan sju på kvällen, och en reflex är en mycket förmånlig och harmlös grej att tejpa på armen när det är mörkt ute. För att inte tala om vilka stora problem den kan rädda från.

I storlek större

Ah, Galna dagar, tiden för lyxiga matköp och trängsel och svett och avvägande mellan "behöver" och "vill ha". I år fyndade jag dessutom en ny favoritkofta. Jag hade egentligen bestämt att jag inte ska köpa mig några kläder alls. Det är nämligen så att min mage, som ju är ett ständigt återkommande tema på den här bloggen, har fått en liten inneboende som vad vi vet tänker växa till en liten människa under de kommande knappa sex månaderna eller så. Vilket gör att jag igen har helt omöjligt att veta vilka kläder som kommer att gå på mig under den här vintern - ärligt talat vet jag ju inte vad jag ryms i i morgon.

Så där trängs jag på Stockmanns damavdelning med en hel del andra yrvakna ansikten klockan halv åtta på onsdagsmorgon och tittar något trött på alla plagg som jag inte ryms i, och vad ser jag: en varm mohairkofta i tältmodell! Och en finare blus därtill, med mycket utrymme kring midjan och snygg drapering. Och så var en ny ursäkt för att legitimera klädköp på Galna dagar uppfunnen: "de här rymmer en gravidmage".

En oskarp iPhonebild på den nya
favoritkoftan och den lite putande magen

Höstfint på balkongen

För en vecka sen gjorde sambon stordåd och rensade bort alla döda och/eller trötta tomatplantor, gurka, zucchini, morötter och chili, varefter han egenhändigt skurade golvet och tvättade fönstren. Allt medan jag bandade in ett hujsigt fint stycke om Estoniaolyckan med kören.

Så här ser det ut när man bandar skiva.

Och det känns som att vi har fått ett nytt rum! Det är ju fantastiskt roligt att ha en djungelbalkong men nackdelen är visserligen att balkongen börjar vara så fullständigt igenväxt senast i augusti att man helt enkelt inte ryms dit. Nu är det ju rena zen. Dessutom ser vi ut genom vardagsrumsfönstret och kan beundra alla fina höstnyanser i parken mittemot.

Zen på balkongen

Nu ska jag fira slutet av en av mitt livs mest hektiska men också roligaste arbetsveckor genom att i all lugn och ro njuta av kaffe och bulla på nåt skönt och mysigt ställe på stan. I morgon tar vi tåget till Helsingfors - det är nämligen släktkalas och OOOO-LIOO-LIOOOOO som står på programmet den här helgen.

Hänt i septembersolen

Förra helgen firade vi tjejernas traditionella kräftskiva. Och nu kan man faktiskt säga att det är en tradition, det var nämligen tredje gången vi åt kräftor och blåste kräftserpentin tillsammans. Dock kan det påpekas att i dessa förkylningstider var det klart den lugnaste kräftskiva jag deltagit i: gästerna åkte hem före halv elva och vi hade inte ens snaps. Men vi hade sånghäften, rysligt goda kräftor, mycket mat och himla roligt.

För övrigt kan jag berätta att Airams (tror jag?) ledljusslinga med kräftmotiv är det coolaste jag sett på länge.

Även annars känns livet riktigt bra just nu. Solen skiner, det finns enorma mängder goda svampar på torget (har inget stort intresse av att leta efter sånt i skogen) och än en gång får jag konstatera hur fantastiskt det är att bo vid en park och kunna ta raska morgonpromenader i den vackra septembersolen.

Fint jobbat!

Alltså jag har varit så toppen idag. Ordnat presskonferens, presenterat, marknadsfört, gett radiointervjuer, fixat tidtabeller, tröstat musiker, informerat, skapat kontakter, skrivit pressmeddelanden, och så vidare och så vidare. Och allt har gått bra. Nu tänker jag minsann vara stolt.

Och inte göra annat än titta på Netflix resten av kvällen, för man blir ju trött av att vara super på sitt jobb.

Sensommarsöndag

Ja vetni nog är det skönt med lata söndagar. (Har ni aldrig läst på den här bloggen förut.) Såna dagar då man hinner ex tempore gå till Samppis och vattenlöpa en stund, titta på Netflix, slösurfa, baka både blåbärsmuffins och cookies, och ändå har tid kvar för att spela lite koris (för er som blir helt koris? Inka-Maria??? så lovar jag ett inlägg om det vid ett annat tillfälle) och blogga.

Och så är det ju också skönt att det faktiskt är sensommar. Det har ju varit en underbar sommar, men på något sätt känns det rätt att det så småningom blir mörkare och kallare. Det blir mysigt med tända ljus på balkongen, man kan gräva fram alla snygga koftor man redan hade hunnit glömma att man äger, folk är tillbaka i stan och vardagen med trevliga luncher, aw:n och konserter (right now på musikfestspelen near you) börjar rulla på.

Som ni ser så blir jag ack så zen av de här lata söndagarna. Ja, ni kommer ännu att få läsa om hektiska tider och arbetsstress. Men inte idag. Ommmm...

Blåbärsmuffins utan mjölk, socker och gluten (men de är helt goda)

Almond butter chocolate chip cookies (för att återställa hälsobalansen)