Solsemester

Ett av de mest lyckade besluten under det gångna året var definitivt att flyga 4500 km söderut kring vintersolståndet och umgås med solen i en vecka. Med andra ord tjuvstartade vi julsemestern och åkte till Marocko en vecka före jul. Sedan landade vi ju mitt i de sista julförberedelserna och därför får ni läsa om resan först nu. (Ah jag vet, så irriterande. Men som tur har ni ju sett semesterbilder på instagram!)

Så vad gjorde vi i Marocko då? Inte så mycket, och det är precis det som var så skönt. Vi (läs: jag) tenderar planera våra semestrar ganska noga och ha mer eller mindre klart program för alla semesterdagar redan innan vi boardar planet på Helsingfors-Vanda, men den här gången tog vi det superlugnt: låg vid poolen, gick några gånger på spa, åt gott och planerade ingenting. Dessutom var det lågsäsong i Agadir och mycket färre turister än vi hade förväntat oss - som mest fanns det kanske ett tiotal personer vid hotellpoolen.

Den här dagen var det "mulet"

Sol och pool

Dessutom var vädret definitivt på vår sida. De två föregående veckorna hade det regnat häftigt i Marocko men nu var det till och med varmare än vad jag hade trott, lite på tjugo grader varje dag. En dag berättade väderprognoserna att det var mulet, men "mulet" visade sig betyda några ynka fjun på himlen - ingenting jämfört med kilometertjocka gråa moln i Åbo i november. Så vi spenderade den dagen vid poolen. (Poolen var dock inte uppvärmd och modigt tog vi några simtag i det kanske 16-gradiga vattnet.)

Utsikt från vår balkong

Solnedgång

Solnedgång

Havet

 Och så bodde vi ju alldeles vid havet. När jag gick genom våra resebilder märkte jag att kanske 70 % av dem föreställde solnedgången över havet, men vet ni, den var så alldeles underbar, varje kväll. Vi betalade lite extra för havsutsikten från rummet men det visade sig vara välinvesterade pengar, det var nämligen havet och inget annat man såg från balkongen. Vi gjorde några strandpromenader i den mjuka sanden, fyndade snäckor och beundrade havet, vågorna och havsbruset.

Frukter på marknaden

En dag deltog vi i en utflykt till en näraliggande stad där det inte finns just några turister alls. Vi besökte en äkta marockansk marknad och tittade häpnat på livet på torget med riktiga ormtjusare, sagoberättare och folk som promenerade förbi iklädda kaftaner. Och så fick jag rida på en åsna, vilket var häftigt. (En pytteliten jungfru Maria-upplevelse där.)

Julstämning, ju

Och så skulle det ju firas jul i Agadir också, eller turisterna skulle göra det. Hence snögubbar och julbelysningar som vi tyckte att passade lite sådär bland alla palmer.

Så ja, vi hade en fantastisk semester. Personligen tyckte jag att resan hade betalat sig tillbaka när vi precis hade landat och väntade på att bussen skulle ta oss till hotellet: det var soligt  och varmt och jag fick till och med hett i en långärmad skjorta där jag stod utanför bussen. Solglasögon var ju det första jag fick köpa, eftersom jag ju inte över huvud taget hade kommit att tänka på att man kan ha användning för något sånt så här i december.

Ljus i mörkret

Luciadagen måste helt enkelt vara en av årets bästa dagar. Att mitt i det här eviga mörkret bli påmind om att det finns ljus, att det finns värme - och att var och en kan hämta ljus i andras vardag. (Dessutom får man saffransbulla.) Och förstås så sjungs det vackra sånger. Vet ni, ibland kan jag bli så väldigt berörd av hur mycket glädje man kan skapa med nåt så otroligt enkelt som sång.

(För då betyder det ju att när man lär någon att sjunga hjälper man dem att sprida glädje, och vad är egentligen mera värdefullt än det?)

Åbolucians första uppträdande

En liten finländare

Hur vet man att det är en liten finländsk Oliv man har i magen? Jo, för att han tar det superchill när det spelas och sjungs häftig modern musik, som Salonen och Sarmanto, men slår på sina groovigaste moves så fort Finlandias första takter når magen. För att inte tala om hur det dansas under de glada mellan- och slutpartierna. Det är definitivt en liten Sibeliusfantast som bor i min mage.

Om ni andra också vill dansa till Sibelius Finlandia à la RSO och Hannu Lintu kan ni klicka här.

Höstlov vol. 2

Klicka här och här, ni som inte var i Musikhuset tidigare den här veckan! Oerhört kul att få debutera på Musikhusets scen, för fulla salar två kvällar i rad. Dessutom med spännande program och världshistoriens gulligaste dirigent (med världshistoriens häftigaste frisyr).

Glad och nöjd kör efter onsdagens konsert

Jag har alltså haft riktigt höstlov den här veckan och hoppat från "bakom kulisserna" till "framför kulisserna" - något som är roligt och kan rekommenderas för alla som jobbar bakom kulisserna. Utöver sång har det spenderats kvalitetstid med familjen i Helsingfors, och lite har jag också hunnit titta på barnvagnar och shoppa mammakläder. Också Oliven har haft det spännande: det här med att åka spårvagn är tydligen olidligt spännande för små oliver i magar, för det skramlar och darrar så att man ju bara måste sparka, stretcha och göra volter lite extra mycket. Med andra ord har det varit värsta partyt i min mage i tre dagar.

Tänk om

På en sådan här solig (?!) novembersöndag kan man till exempel passa på att bli lite extra sur på äktenskapslagen. Precis som diverse kolumnister och en hel del typer på sociala medier blir jag också något otroligt himla störd på hur MTV:s nya realityserie på ett "in your face"-sätt lyckas ta fram den stora orättvisan i den finska äktenskapslagstiftningen. Eller alltså hur ska jag nu formulera mig: jag lyckas helt enkelt inte begripa varför folk inte får gifta sig med den de älskar.

Så råkade jag också titta på A-studion häromkvällen där Sannfinländarnas Mika Niikko förklarade för De Grönas Jani Toivola att man inte kan stifta lagar utgående från hur folk nu bara råkar känna. Wait, what? Varför har han då månne gift sig, om inte för att han älskar sin fru?

Så när jag nu sitter och njuter av novembersolen på vår balkong minns jag hur den fint rörande pjäsen Homo på Nationalteatern för några år sedan slutade med orden "tänk om det här var landet där var och en fick älska den de själv vill". Ja tänk om.

En kväll på operan

Kalla mig svag, men när Guerlain döper sin holiday collection till Un soir à l'opéra så hjälper det inte att veta att det ju bara är ett marknadsföringstricks. Jag menar, läppglans med namnet "L'oiseau de Feu"! Paletten "Petrouchka"!

När man dessutom fick en fin necessär på köpet...

Så helt plötsligt uppenbarade sig ett akut behov av nytt nagellack - "Coque d'Or" (förstås!) - och ny ögonskugga - "Cygne Noir" (dubbel-åh!). Och ett akut behov av en riktig kväll på operan. Detta tröstade jag dock med det plånboksvänligare alternativet Yle Teema som visade Anna Bolena från Wiener Staatsoper, med Anna Netrebko ("hej jag ligger på golvet och fixar fermat och diminuendo på trestruket d"), Elina Garanca och sjukt karismatiska Ildebrando d'Arcangelo. På Arenan en vecka, tips!

Lyxfrukostmånaden

Jej november. Min favoritmånad. Not.

Eftersom mitt tidigare förslag på att byta november mot maj tydligen inte gått hem hos moder jord är det väl bara att anpassa sig. Hädanefter tänker jag således kalla november för lyxfrukostmånaden och se till att varje söndag i november njuta av lyxfrukost. (Nej, det ska inte vara lyxfrukost varje morgon: när man har lyxfrukost bara på söndagar börjar man ju se fram emot de där söndagarna och vips har hela den gråa novemberveckan gått!)

Den första söndagen i lyxfrukostmånaden var det blueberry pancakes som stod på menyn.

Mums. Och tänk att det finns fyra lyxfrukostsöndagar kvar!