Höstlov vol. 2

Klicka här och här, ni som inte var i Musikhuset tidigare den här veckan! Oerhört kul att få debutera på Musikhusets scen, för fulla salar två kvällar i rad. Dessutom med spännande program och världshistoriens gulligaste dirigent (med världshistoriens häftigaste frisyr).

Glad och nöjd kör efter onsdagens konsert

Jag har alltså haft riktigt höstlov den här veckan och hoppat från "bakom kulisserna" till "framför kulisserna" - något som är roligt och kan rekommenderas för alla som jobbar bakom kulisserna. Utöver sång har det spenderats kvalitetstid med familjen i Helsingfors, och lite har jag också hunnit titta på barnvagnar och shoppa mammakläder. Också Oliven har haft det spännande: det här med att åka spårvagn är tydligen olidligt spännande för små oliver i magar, för det skramlar och darrar så att man ju bara måste sparka, stretcha och göra volter lite extra mycket. Med andra ord har det varit värsta partyt i min mage i tre dagar.

Tänk om

På en sådan här solig (?!) novembersöndag kan man till exempel passa på att bli lite extra sur på äktenskapslagen. Precis som diverse kolumnister och en hel del typer på sociala medier blir jag också något otroligt himla störd på hur MTV:s nya realityserie på ett "in your face"-sätt lyckas ta fram den stora orättvisan i den finska äktenskapslagstiftningen. Eller alltså hur ska jag nu formulera mig: jag lyckas helt enkelt inte begripa varför folk inte får gifta sig med den de älskar.

Så råkade jag också titta på A-studion häromkvällen där Sannfinländarnas Mika Niikko förklarade för De Grönas Jani Toivola att man inte kan stifta lagar utgående från hur folk nu bara råkar känna. Wait, what? Varför har han då månne gift sig, om inte för att han älskar sin fru?

Så när jag nu sitter och njuter av novembersolen på vår balkong minns jag hur den fint rörande pjäsen Homo på Nationalteatern för några år sedan slutade med orden "tänk om det här var landet där var och en fick älska den de själv vill". Ja tänk om.

En kväll på operan

Kalla mig svag, men när Guerlain döper sin holiday collection till Un soir à l'opéra så hjälper det inte att veta att det ju bara är ett marknadsföringstricks. Jag menar, läppglans med namnet "L'oiseau de Feu"! Paletten "Petrouchka"!

När man dessutom fick en fin necessär på köpet...

Så helt plötsligt uppenbarade sig ett akut behov av nytt nagellack - "Coque d'Or" (förstås!) - och ny ögonskugga - "Cygne Noir" (dubbel-åh!). Och ett akut behov av en riktig kväll på operan. Detta tröstade jag dock med det plånboksvänligare alternativet Yle Teema som visade Anna Bolena från Wiener Staatsoper, med Anna Netrebko ("hej jag ligger på golvet och fixar fermat och diminuendo på trestruket d"), Elina Garanca och sjukt karismatiska Ildebrando d'Arcangelo. På Arenan en vecka, tips!

Lyxfrukostmånaden

Jej november. Min favoritmånad. Not.

Eftersom mitt tidigare förslag på att byta november mot maj tydligen inte gått hem hos moder jord är det väl bara att anpassa sig. Hädanefter tänker jag således kalla november för lyxfrukostmånaden och se till att varje söndag i november njuta av lyxfrukost. (Nej, det ska inte vara lyxfrukost varje morgon: när man har lyxfrukost bara på söndagar börjar man ju se fram emot de där söndagarna och vips har hela den gråa novemberveckan gått!)

Den första söndagen i lyxfrukostmånaden var det blueberry pancakes som stod på menyn.

Mums. Och tänk att det finns fyra lyxfrukostsöndagar kvar!

Den lilla konsertbesökaren

Lagom inför höstens konsertsäsong berättar rådgivningens häfte att den lilla Oliven i min mage nu kan höra ljud. Jag måste säga att jag lite undrar hurdan världsuppfattning den här typen kommer att ha om de första toner hen någonsin hör är Schnittkes botpsalmer.

Om ni andra också vill ta del av en häftig konsert med inte bara Schnittke utan också Josquin des Prez, Bach, Nystedt och Heiniö, uppmanar jag er att ta er till Grankulla nästa veckas lördag. Samma program framfördes i går i höstruskiga Nagu och konserten gick verkligen över förväntningarna. Åh att det kan vara så fint att få göra bra musik med duktiga människor!

Genrep i Nagu kyrka (foto via)

Höstlov à la Åbo

Som det så ofta händer i mitt liv krymptes också den här årstidens semester först från fem dagar till fyra, sedan från fyra till tre. Samtidigt ändrades planerna från ett förlängt veckoslut i nån trevlig lite soligare stad, säg Rom eller Paris eller Barcelona, till en dag i Stockholm-kryssning, och till sist till Åbo. Med andra ord hade jag en ledig fredag hemma.

Men ni som hängde med här på bloggen i somras minns kanske att sommaren i Åbo inte alls behöver vara så tokig. Nu kan jag avslöja för er att höstlovet i Åbo inte heller var nån dum idé. Efter att ha sovit lagom länge tog jag en frisk morgonpromenad i parken och gick sedan till stadens day spa där jag hade bokat en två timmars massage med ansiktsbehandling. Skönt. (Och något som man definitivt borde göra oftare, framför allt om det inte var så förfärligt värdefullt.) Dessutom bokade sambon sedan en egen behandling så att vi slutade samtidigt och gick tillsammans på sushilunch i hallen. Och eftersom vädret var lite soligt köpte vi macarons hem från hallen och njöt av eftermiddagskaffe på egen balkong, och på kvällen promenerade vi ännu till stan för att spela biljard. (Eller pool, eller snooker, eller vad det nu sen heter.)

Macarons, glögg och höstlov

På lördag fokuserades det på mat på allvar. Bistro Julienne vid nyrenoverade hotel Julia har en fantastisk brunch - eller egentligen är det buffetlunch men brunch låter väl trendigare - med bland annat ett sjukt imponerande utbud av färska frukter och inget mindre än tre efterrättsbord (utöver fruktbordet, alltså). Så där lagom mätta rullade vi sedan hem för att förbereda kvällens middagsbjudning. Och jag lovar er att jag nån gång ska komma ihåg att fota vårt middagsbord före  gästerna har åkt hem, men nu får ni leva utan fotobevis och tro att vi hade en fantastiskt rolig kväll med god mat och ännu bättre sällskap.

Ett litet tips och lite gnäll

Jag utförde en mycket inofficiell empirisk studie på vägen hem från jobbet idag. Under de ca 25 minuterna kring klockan 19 på kvällen när jag promenerade genom staden räknade jag alla reflexer jag såg och resultaten ser ut ungefär så här:

- alla fotgängare: 5 % bär reflex
- fotgängare som är ute med hunden: 90 % bär reflex
- fotgängare som är ute med barnvagn: 0 % bär reflex
- cyklister: 0 % bär reflex

Nu vill jag inte låta som en gnällig tant men kära människor, det är väl inte så svårt att använda reflex? Det är nämligen mörkt nuförtiden klockan sju på kvällen, och en reflex är en mycket förmånlig och harmlös grej att tejpa på armen när det är mörkt ute. För att inte tala om vilka stora problem den kan rädda från.