Låtsas-resa

Ah, ni vet inte hur mycket jag har letat till Italien den senaste tiden. Det är länge sedan jag har varit dit, och den här evigt regniga och småkyliga årstiden som folk kallar för sommar gör att jag ganska desperat längtar till varma, mörka kvällar och den där hettan som gör att kläderna klibbar sig fast genast när man stiger ut genom dörren på morgonen.

Men det finns ingen Italienresa i sikte heller. Därför blev jag alldeles extra glad när vi impromptu bestämde oss för en sen lunch ute på Sergios i går. Det var ju - hör och häpna - soligt och man kunde sitta i solen ute på terassen. Servitören var italiensk så vi fick byta språk, och faktiskt så smakade min frutti di mare-pasta som den gör i Italien. Vårt bord stod under köksfönstret som var öppet och det hördes enstaka italienska ord därifrån alltid då och då. När sambon dessutom fick en god grappa till kaffet var bluffen nästintill perfekt. Och sonen ja, han tyckte väl att det var trist att dra tupplur i vagnen när föräldrarna låtsas de är på resa, så han fick vara med och flörta med turisterna i grannbordet.

Den glada patienten

Efter en vecka på sjukhuset har vi kommit hem och till ett någorlunda normalt liv. Sambon har semester i några veckor och det är förstås trevligt att ha sällskap här hemma - i praktiken har vi turats om att sova, Olivens sömn måste nämligen vakas på ett annat sätt nu när han ännu får hostattacker.

Men det är kanske världshistoriens soligaste och tappraste kikhostepatient som vi har här hemma. Vår mister sunshine tycks inte själv veta att han är sjuk; tvärtom är det liksom lite extra kul när det händer en massa runtomkring honom. På sjukhuset hade han ju charmat alla sköterskor redan under första dagen och ryktet om en liten flört till tremånadersbebis hade spridits till följande kvällstur när de kom och presenterade sig. En del misstänksamma blickar riktades dock mot mig när jag sade att han inte brukar äta på natten. (Han har inte gjort det sen han fyllde två månader och ändå är han lika stor som en average femmånadersbebis, så jag har liksom bedömt att han får i sig tillräckligt med näring. Jag tror starkt på att det är bättre både för honom och för resten av familjen att han sover hela natten.)

Och oj så förundrad han var när vi kom hem. Han hade ju spenderat en hel vecka i ett och samma rum och sovit och lekt på exakt samma ställe hela tiden, och en vecka är väl typ en liten evighet när man är så där ung.

Man tar lite bandage och voilà - en mobile!

Barnet och hostan

Den senaste veckan har bjudit på en helt ny dimension till föräldrarskapet: oron för att barnet inte kan andas. Vår stackars lilla son började ha allt kraftigare hostattacker, blev helt lila i ansiktet och gapade efter luft. Så efter några felaktiga diagnoser av läkare togs han till sist omedelbart in på sjukhus där han nu fått vara tre nätter. Och vad har jag lärt mig? Man ska inte lita på läkare, och man ska orka tjata till sig service och muntur. Och att kikhosta inte är utrotat trots vaccin (som sonen olyckligt nog fick en vecka efter att han hade blivit smittad), eftersom det inte ger 100 % skydd och framför allt eftersom det finns dumskallar som inte låter vaccinera sina barn. 

Grönt är skönt

Nåja, äntligen lite sol och värme - och hujsiga växtspurter på balkongen! Olivträdet har haft ett bra år, det har blommat så fint så fint och nu finns där en massa små oliver. Och fikonträdet har blivit helt vilt och levererar stora, gröna fikon. Nu ska vi bara hoppas att de hinner mogna.

Vårsådden blev lite sen i år på grund av en viss bebis och när sommaren hittills varit så sval har det faktiskt tagit länge innan våra tomater, chiliplantor och gurka kommit upp. Men nu! Jag gillar hur det blir så grönt på balkongen. Och efter lite justerande fick magnoliaträdet en egen plats i en vinlåda i hörnet och jag tycker att det ger en ännu skönare trädgårdskänsla. Nu har trädet ju blommat ut men där sitter många fina mörkgröna blad.

Och än så länge ryms vi också bland växterna... Under de varmaste dagarna har vi även kunnat låta sonen vänja sig vid balkonglivet på en filt på golvet. Ljuset, vinden, bladen och blommorna är nog den bästa leksaken - så mycket spännande att se på!

Folk och folk

Tänk att jag hittills varit fullständigt omedveten om en stark och tydlig skiljelinje mellan folk och folk. En gräns som är lika ofrånkomlig som skillnaden mellan barn och vuxna. Nämligen indelningen i folk som sover länge på helgerna och folk som inte gör det.

Det var med häpnad jag såg mig omkring när jag en lördag tog en rearunda på stan precis efter att butikerna hade öppnat. Det var inte tomt på stan, nej, men klientelet var ju helt annat än på eftermiddagarna, det som jag vanligtvis sett. Nu var det nämligen de här människorna som stiger upp tidigt på helgerna som var ute och shoppade: pensionärer och småbarnsföräldrar, och bara nån enstaka (morgonpigg) "vanlig arbetande vuxen". Inga ungdomar, såklart. Barnvagnar och rullatorer överallt.

Men hej, vad är det nu att stiga upp halv åtta på en söndag när det är en glatt jollrande liten kille som väcker en. Det är ju inte alla som har en sån.

God morgon, världen!

Ett stycke dop

Sommarens hittills varmaste dag firade vi Olivens dop hemma hos oss. Det var fint och stämningsfullt och på ett visst sätt mysigt att ha dopet hemma, men lite väl stressigt (och svettigt) blev det när bebisen skulle matas, kaffet kokas och bordet dukas samtidigt. Men själva festföremålet var mestadels lugn och solig och det viktigaste var ju att alla var där och fick träffa honom.

Jag kan ibland gå lite "overboard" med festplanering. Eller: jag gillar att planera fester utgående från ett tema som löper genom det hela, från inbjudningar till dukning och så vidare. Och mitt i allt det andra stressiga fastnade jag då för ett "himmeltema" med vita moln och färggranna vimplar på ljusblå bakgrund.

Det blev en del pyssel - jag är ju ingen pysselmänniska! - och en del spända nerver, men oj så nöjd jag var när allt blev precis så fint som jag hade tänkt mig. Bakade en stor gräddtårta enligt Kinuskikissas anvisningar och lyckades definitivt över förväntningarna, med tanke på att jag aldrig bakat sånt förut. En kladdkaka som jag alltid bakar och cupcakes enligt Leilas recept fick det också bli, och sambons goda maränger förstås. Och jag blev om möjligt ännu mera förälskad i vår sambons nya KitchenAid som snällt vispade smet, grädde eller vad jag nu önskade att den skulle vispa.

Inbjudningskort: klippa och klistra
trekanter i olika färger...

Vimpelfabrik

Dopbuketten med rosor, pioner och förgätmigej

Jordgubbs- och vitchokladfyllning

Cupcakes med citron och vallmofrön

Till Österbotten och tillbaka

Oj så det har blivit glest med bloggandet på sistone. Det är ingen brist på idéer; tvärtom så har jag funderat ut flera rubriker i mitt huvud under de senaste veckorna. Men så har jag ju en tre månaders bebis här hemma och med en sån så har man ju inte så värst mycket tid för att blogga, som ni vet, eller några av er i alla fall.

Men i väntan på inlägg om dopet, balkongväxterna och sommar-Åbo får ni läsa om vår midsommar uppe i Österbotten. Vi reste dit med tåget, vilket visade sig vara hyfsat bekvämt med en liten kille. Även han verkade trivas och sysselsatte oss med att bajsa ner både egna och mammas kläder. Och väl framme fick pojken ju njuta av uppmärksamhet i kvadrat när fammo och faffa mer än gärna busade med honom från morgon till kväll. Och han tackar ju inte nej till uppmärksamhet, den här lilla prinsen; nuförtiden älskar han att tala med människor och härma olika ljud.

Vår lilla solstråle och svärmors fina syrenbuskar

 Så vi passade på och spenderade kvalitetstid på tumis i Jakobstad. På några timmar hann vi köa på banken, göra den traditionella shoppingrundan Blossom-Bros, köpa större kläder åt sonen (som just nu växer ur storlek 62), leta efter grillkol och äta glass. Under tiden hade barnet tagit en tretimmars tupplur, så det blev en lättare barnvaktskeikka för svärföräldrarna den här gången...

Dessutom fick vi träffa ett sött litet flickebarn, 10 dagar yngre och sisådär 1,5 kg lättare än vår stora lilla gosse. Det ska bli kul att följa de här barnens utveckling! Den lilla damen kunde redan hålla huvudet fint uppe när hon låg på mage; det går ännu ganska ostabilt för vår son som uppenbarligen har satsat mera på att äta än att träna nackmuskler. Men så försökte han imponera på tjejen och övade på att rulla på mage.

Midsommarvädret kunde man väl kalla traditionellt. Kallt, förstås, och myggigt värre. Men fina ljusa nätter och en eftermiddag med ordentlig sol fick vi.

Midsommartulpaner

Hoppas ni har haft det bra i midsommartider! Även om det blir mindre tid för egen blogg läser jag ju era texter, det går nämligen passligt att göra på telefonen medan man ammar. Om ni har tips på bra appar för bloggande på iPhone så låt komma - eller tips på annat att göra medan man ammar, för den delen...