Paraplymode

Det roligaste som man kan göra när vädret bjuder på de jobbigaste höstskurarna är att observera folks paraplyer. De högsta poängen gick idag åt den stiliga, kostymklädda 30 plus-mannen vid Glaspalatset: ett knallblått "Ice Age 3"-paraply. Coolt.

"Baa"

Sitter ensam på jobbet, lyssnar på beat och sjunger "baa" - ett två tre - "baa" - ett två tre - "baa" - ett två tre. Så kan det gå när man ska öva inför en superkul konsert!

Om tanter och rock'n'roll

Den här veckan har jag lärt mig följande: jag hinner bli tant senare. Eller kanske det har tagit ett år för mig att inse det - för ett år sedan ställde jag nämligen frågan "för tantigt eller inte" när Stockmanns Premiere-tidning presenterade en hel sida med vill-ha-saker. Så i dag hittade jag stövlarna som var klassiska, stilrena, eleganta - och hade attityd.

Lite rock ska man ju vara.

Vänner

Helgen har spenderats med goda vänner och god mat. Vad mera kan man behöva?

Ordning och reda

Idag börjar Det Välorganiserade Livet. Det är 20 h festspelsjobb, 14 h graduskrivande och 6 h undervisning per vecka som gäller, och timmarna är strikt fördelade mellan måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Jag har redan fått en bra början för Gradudagen med språkhandledning och solsken; dagen kommer att fortsätta med lunch på Tintå i fabulöst sällskap, litteraturläsning och kaffe. Skönt att vara studerande igen.

All you need is två stickor och lite garn

Jag har fått världens himo på att sticka. Det började plötsligt två dagar före festspelen: jag bara måste köpa stickor och garn och en "Pieni suuri neulontakirja", eftersom det faktiskt är ett tag sen jag stickat (och då med mindre bra framgång, som mamma nog kom ihåg att påpeka), och sätta igång. Och vilken belönande sysselsättning det är! Efter en lång dag på jobbet är stickning både avkopplande och just lagom konkret - det är bara jättetufft att se hur arbetet framskrider. Och här får ni beundra det korgbottenrutiga kuddfodralet jag stickat under de senaste två veckorna:

Här är framsidan nästan färdig...

...och här den färdiga kudden!

Så om det är tyst på bloggen vet ni att jag ligger på soffan, tittar på Yorkshiredetektiverna och stickar.

Livstecken

Yes I'm alive! Jag jobbar alltså på en musikfestival som firades de senaste två veckorna, och att jobba som festivalarbetare betyder att man inte lever för nåt annat än sitt jobb under festivalen. Det är många som inte helt begriper konceptet - att man helt på riktigt är på jobb och bara på jobb hela tiden - och nu när det redan är min tredje sommar på samma festival har jag lärt mig att säga att det är som om jag var utomlands.

Så det har varit intensiva men också ack så roliga veckor. Festivalen gick bättre än någonsin, publiken var talrik och fascinerad på så gott som alla konserter. Efter att man i ett år sett fram emot de här två veckorna känns det otroligt belönande att faktiskt träffa publiken och se deras glada ansikten. Tänk, det är bara vi som har kunnat erbjuda något så här unikt för den här människan!