Lägenhetskärlek

Oberoende av hur mycket vi älskar vår inglasade balkong och resten av lägenheten blir vi så småningom pinsamt medvetna om att den här lägenheten har brister. Och vet ni, det är inte så trevligt att hitta brister i sådant som man gillar! Nu handlar det visserligen om sådant som vi hela tiden har vetat om men som har konkretiserats på ett annat sätt efter att den yngsta familjemedlemmen flyttade in. Till exempel skulle det vara praktiskt med ett lite större badrum, och egentligen skulle vi behöva ett rum till, och tänk om man hade nån sorts öppen planlösning så att matbordet kunde stå i direkt anslutning till köket... För att inte tala om att kunna lämna vagnen med ett sovande barn i ute på gården, i stället för att släpa vagn och bebis in via granntrappan, tvättstugan (I kid you not!) och källaren - varje gång man ska ut och in.

Nu har jag ju dessutom gått och totalt förälskat mig i en lägenhet som inte på något sätt löser alla dessa problem (en del av dem nog). Den är bara annars helt underbar. Så mitt hjärta gråter nog lite när sambon inte alls tycker att det ska vara vettigt att flytta dit.

Men visst är det lustigt hur man kan förälska sig i en lägenhet? Efter att nu ha levt med denna olyckliga lägenhetskärlek i några veckor kan jag berätta att det inte är så långt ifrån olycklig kärlek mot en annan människa (hälsar hon som levt i ett lyckligt förhållande i snart sju år här hej). Det handlar om att mitt i allt kunna föreställa sig ett helt liv i det hemmet. Man nästan ser barnet leka i parken som ligger praktiskt taget nedanför köksfönstret, man hör sorlet av vännerna när man sitter och äter middag ute på terassen en sommarkväll... och det är vemodigt, åh så vemodigt att veta att allt detta kommer nån annan att få.

Nåja, för att förgylla er söndag bjuder jag på lite lägenhetsinspiration från min Pinterest. På tal om lägenheter att förälska sig i, liksom...

Lifestylebloggen

Har pysslat de senaste kvällarna med bloggens utseende och funderat samtidigt vad den här sidan egentligen har för funktion. Hade redan blivit nästan tillfreds med begreppet "lifestyleblog" tills jag läste Li Anderssons kolumn i dagens tidning där hon skrev bland annat följande:

Enligt undersökningar om ungas värderingar är finländska ungdomar fortfarande rätt konservativa. De klart konservativa ungdomarnas andel har ökat. Olika typer av lifestylebloggar är enormt populära, där fokus ofta är på just hem och familj.

Och nu vet jag ju att min blogg aldrig har varit en riktig lifestyleblogg, inte minst eftersom jag ju har typ sju följare. Men Andersson lyckades också fånga det som jag tror att har varit mitt problem med att hålla en riktig lifestyleblogg. För sist och slutligen känns det så himla pretentiöst, och förr eller senare tröttnar man även på den snyggaste av bloggarna. Det är som om någon marknadsförde sina värderingar för mig i en bloggform, och det vill jag inte ha. Eller åtminstone vill jag kunna distansera mig till den grad att jag kan vara kritisk mot dem.

Men är mitt syfte då att marknadsföra mina värderingar för er där ute? Hihi. Nä vet ni, jag tror jag kör på en salig blandning av lifestyle, dagbok, skvaller, sociala medier och balkong. Men hej, berätta gärna om ni tycker att bloggens nya utseende funkar!

Lifestylebloggarens heta (*not so much*) inredningstips:
låt bli att täta fönstren!

Vardagen

Ja hej bloggen, länge sen sist! Hur går det?

Bloggpaus var nog inget som jag hade planerat in men ni vet, vår lilla bebis (som egentligen inte är så liten mera) håller mig så där lagom sysselsatt om dagarna och när han sedan går och lägger sig har jag sällan lust att ta fram datorn. Eller alltså vet och vet, de som har barn vet och de som inte har barn kan väl ändå inte riktigt förstå hur det är.

Men vardagen rullar på och det är mer eller mindre no news is good news som gäller här på bloggen. Samtidigt kan jag erkänna att vår vardag är ganska tråkig. Det händer liksom inget spännande glamoröst som skulle vara värt blogginlägg. Detta sagt är jag inte uttråkad eller så, tvärtom trivs jag bra här hemma med vår lilla typ, men sen tycker jag kanske inte heller om att hålla nån mammablogg. Så ja, det händer sällan nåt spännande glamoröst som inte handlar om nåt barnrelaterat.

Bebisvardagen är fin och annorlunda. Det känns som att jag nuförtiden upplever känslor lite djupare på nåt sätt; jag kan bli så fruktansvärt irriterad på saker för att i följande stund vara euforiskt lycklig över nåt annat. Och klassiskt nog är det de där små detaljerna, förstås. Det kan vara så hjärtskärande fint och idylliskt med fint väder, skrattande bebis och god mat. Nära vänner, bra kaffe, trevliga pratstunder.

Vardagslyx: saftiga saffransbullar