Sonen har ju plötsligt blivit så stor att man kan göra saker med honom; han tar liksom aktivt del av olika händelser. Så det hände att jag en fredag eftermiddag traskade in i konstmuseet med honom och hann se utställningen Baltiska speglingar som för övrigt var mycket fin. Sonen tyckte att det där med museum var superroligt: han tolkade ju verken på sitt sätt och såg allt möjligt häftigt, som båtar, mormor och meloner. Och allra mest förtjust blev han i ventilationssystemet på golvet i övre våningen så han sprang runt runt runt på gallret som en liten mus.
På helgerna har vi börjat gå på en jumppatimme i centrum. För nån vecka sedan såg vi en stråkkvartett på gågatan när vi kom från jumppan och sonen blev ju helt begeistrad. Först tyckte han att cellon var en banjo (har en liten bit att gå ännu vad gäller instrumentundervisning märker jag) och han hade svårt att hålla sig från att peta på den. Men så började kvartetten spela lite svängigare Mozarttoner och sonen shakeade som aldrig förr.
Och ibland efter dagis åker vi inte direkt hem utan tar fika på stan, bara för att! Den andra dagisdagen när alla inblandade var lite nere slog vi till stort och fikade på Fazers, förra veckan njöt vi av det fantastiskt fina septembervädret på Fika på Biskopsgatan. Båda får tummen upp av både ettåring och kaffesugna föräldrar.
Och så har vi ju Äventyrsparken, ack Äventyrsparken! Lekområdet är så stort att till och med jag upptäcker nya saker där alltid då och då, jag kan bara undra hur fantastiskt enormt och oändligt det måste kännas för en drygt åttio centimeter lång typ. Åbo <3 p="">
Nessun commento:
Posta un commento