Minoriteter

I morse när jag gick till jobbet funderade jag på minoriteter. Vid torgkanten stod en glad ung man som hade satt upp ett litet bord och en Haavisto-skylt och serverade glögg för alla som gick förbi. Jag tycker det är jättekul att se hur folk bryr sig om det här valet och hur politiken aktiverar människor att kämpa för sina ideologier - när skulle man ha sett sådant här i Finland? Samtidigt tänkte jag hur konstigt det är att Haavistos anhängare ändå är en minoritet. I min omkrets skriks det "Haavisto" från alla håll och jag kan nämna vid namn de få som jag vet att röstar på Niinistö.

Men så tillhör jag ju också flera minoriteter som de visa opinionsmätningarna vet att röstar på Haavisto: unga, välutbildade, bosatta i större städer, finlandssvenskar, kulturfolk. När också min omkrets består till en stor del av likadana människor är det väl inget under att det i min värld känns som att Haavisto segrar suveränt. Men helt uppenbarligen måste det finnas mycket flera människor som lever i en värld där majoriteten röstar på Niinistö. Var är alla de här människorna, och varför känner jag inte dem? Riksdagsvalet i fjol var en riktig tankeväckare för mig: en femtedel av dem som bor i mitt land röstar på sannfinländarna medan bara 4,3 procent hejar på SFP. I min kompiskrets finns det ingen, vad jag vet, som stöder sannfinländarna men många som röstar på SFP. Vilken minoritet, alltså.

Det spännande med minoriteter är att det uppstår en känsla av samhörighet inom minoriteten. Jag kände samhörighet med den unga killen som trotsade de 18 köldgraderna och serverade glögg i Haavistos namn. På samma sätt känner väl alla finländare någon sorts samhörighet nu när det rapporteras om "kraftigt nederbörd" och stängda skolor i Sydeuropa och vi kämpar på i temperaturer under minus 25 grader. Men känner man samhörighet inom majoriteten då? Jovisst, allt är ju relativt och en majoritet är också en minoritet jämfört med någon annan grupp. Dessutom finns det ju minoriteter inom minoriteter och till sist kommer man till individnivån - för vi är ju alla olika och det går inte att dra alla under samma kam. Men våra minoriteter hjälper oss att bygga den egna identiteten. Heja minoriteter!