Sömn och rutiner

Jag kan börja med att berätta att vår bebis hör till den snällare varianten. Visst gnäller han ibland men väldigt sällan längre tider - och man får alltid tyst på honom genom att lyfta honom vid bröstet. Det där med bröst och mjölk ligger nämligen mycket högt upp på hans favoritlista (vilket är bara bra, för det viktigaste är ju att han får mat och växer).

Men nu så här efter en månad börjar jag tycka att nån sorts rutiner skulle sitta fint. Att man ens lite kunde förutse när han sover och när han är vaken. Sömn tycks då inte höra till vår bebis favoritsysslor (förutom då vi har gäster som inget annat vill än träffa honom vaken), eller i synnerhet att somna, speciellt på egen hand. Fick han bestämma skulle han spendera sitt liv vid bröstet, slumra lite grann alltid då och då och slicka på bröst om han råkade vakna.

Men nu är det ju inte han som får bestämma här, så vi får helt enkelt hjälpa honom på traven när det gäller att kunna somna på egen hand. Och det är här som jag tror att rutiner kommer in i bilden - det måste väl vara lättare för honom också om han så småningom lär sig att saker händer i samma ordning ungefär vid samma tidpunkt, dag efter dag?

Google är ju den nyblivna mammans bästa vän, och oh my vad det finns alternativ. Det finns färdiga minutscheman, easy-metoden, standardmodellen, fyratimmarsregeln... Så vad är det som passar oss och honom? Varför ska nån metod vara bättre än en annan? Och är det nu över huvud taget för tidigt att kräva rutiner av en som levt i en månad?

Sådana tankar här på en regnig onsdagseftermiddag. Bjuder på ett foto på bebisen när han faktiskt sover i sin egen säng (och dirigerar en orkester i drömmen, månntro?). Just nu sover han dagssömn i bärselen - han lyckades faktiskt redan somna i egen säng men vaknade efter en kort stund...