Magisk sommaravslutning

Visst får man blogga om helgen som gått ännu så sent som på onsdag? Hur som helst har vi haft en superhelg, på programmet stod kräftskiva i goda vänners lag i Svartå. Jag och sonen åkte till Helsingfors redan på fredag och hann besöka Niki de Saint Phalles utställning i Konsthallen på lördag förmiddag innan det var dags för mig att ta tåget till Karis. (På sonens program i Helsingfors stod ytterligare ett museum och en konsert. Värsta kulturungen där.)

Kräftskivan var minst lika bra som vi hade väntat oss. God mat, fantastiskt sällskap, härlig miljö vid Lojosjön, bastu och dopp i den spegelblanka sjön mitt i den mörka septembernatten med ljus ljus ljus fullmåne... Helt magiskt.

På söndag väntade vi på att få sonen till Västra Nyland och spenderade kvalitetstid på tumis i Karis. Vädret var fint och vi njöt av en lugn promenad i den ytterst lugna småstaden, och så hann vi med fika ute på den höstliga gården på det enda kafét som hade öppet.

Och så såg vi tranorna! Flock efter flock efter flock kom de, skrikandes, alla med riktning söder. Ganska så mäktigt. Tänk att de vet att det nu är dags att åka! (Och jo, Sibelius femma har spelat i mitt huvud sen dess.)