Den lilla stora killen

Så här några veckor före sonen fyller ett år kan jag konstatera att han inte längre är nån bebis. Plötsligt! Sedan en månad tillbaka går han själv, allt längre sträckor. Han kan föra skeden till munnen (om han vill – han kan också slänga allt på golvet, hälla över huvudet eller kasta på väggen bakom honom om han så vill) och sitta lite på pottan. Han vet att mössan ska på huvudet och strumporna på fötterna. Och så säger han "titta" när han ser sig själv i spegeln (eller när han ser en leksaksanka – "titta här är ankan" har tydligen gjort starkt intryck), "ti" när han vill ha nappen ("tutti") och "tä" när han vill ha vatten ("vettä").

I lördags utforskade vi shoppingmöjligheterna i Dresden och köpte första riktiga skor åt sonen (på tyska!), med hjälp av en trevlig försäljare. Och vilken lycka att kunna gå ute!

Det känns som att det är en helt ny era som ska börja med den här lilla stora killen: goodbye lugna babycaféer där söta små bebisar ligger på filt och mammorna dricker kaffe, hello lekparker och playdates.

Det finns en trevlig lekpark på Münchner Platz ganska nära oss som vi nu har besökt några gånger. Idag märkte jag dessutom att det ligger ett bibliotek på vägen dit så det får vi utforska nån regnig dag. 

Visst är nalletröjan för övrigt helt adorable? Vi köpte den i Spanien i höstas och den tror jag att blir jättebra nu på våren. Ack denna lycka när man hittar både söta och praktiska barnkläder, eller hur ;)