Titta!

Sonen första ord efter "mamma" och "pappa" på de viktigaste språken var "titta". Och oj om det är hans favoritord. Det hela började med glada "titta!"-utrop när han såg sig själv i spegeln och nu har ordet blivit att betyda allt från det uppenbara "att se sig själv i spegeln" till "att kasta ankor i badkaret". (Båda hör till hans favoritsysselsättningar.)

Men alltså denna underbara logik! En av hans favoritleksaker är en leksaksmobiltelefon med en spegel – "titta!". Han orkar peta på telefonen en bra stund och beundra och pussa sin egen spegelbild. Och igår när jag lekte med honom och låtsades ringa med telefonen förde jag den till örat och frågade "vem där". Och vad tror ni jag fick som svar, utan ett uns av tvekan? "Titta!"

Brio goes "titta!"